Kapitel 8

Måndag. Vädergudarna sket totalt i dagens innebörd utan vräkte på med fullt solsken. En underbart vacker vårdag som inte alls passade ihop med dagens ödesmättade betydelse. Jessica anlände till jobbet i gryningen med huvudet fullt av funderingar. Och någonstans ingrottad fanns där en ilska som började pyra. När sedan Anita dök upp fick den full fart och Jessica beslöt sig för att ta en konfrontation.

- Du får förlåta Anita, men jag bara måste fråga. Hur i helvete tänkte Du när Du sålde till slemhögarna? Och varför involverade Du inte mig?
- Du ska veta att det inte var ett lätt beslut att fatta.
- Det kan jag väl förstå, men varför tog Du det då? Du hade ju andra möjligheter.
- Menar Du TT Designs erbjudande?
- Bland annat. Annars hade Du kunnat erbjuda oss i personalen att köpa loss det.
- Jag tänkte på det men ville inte påtvinga er det ansvaret.
- Men det var väl inte direkt Din grej att avgöra eller?
- Nej, kanske inte. Men jag tänkte på ert bästa.
- Anita, för fan. Inte var det på vårt bästa. Då hade Du inte sålt av oss till vår värste konkurrent. Halva ligan kommer att stå utan jobb! Du fick väl bäst pröjs där eller hur?
- Jo visst, men det var inte bara pengarna.
- Nehej, och vad var det mer då? Som gjorde att det var värt att sälja ut personalen. Förråda vår vänskap?
- Vad då förråda vår vänskap? Vad menar Du med det?
- Hallå! Både Du och jag inser att jag kommer definitivt inte att få något jobb i den nya konstellationen. Och om jag mot förmodan skulle få det är det på helt andra premisser. Jag har slitit häcken av mig i 10 år, dragit in en hel del kunder och en jävla massa pengar. Jag trodde det betydde något för Dig.
- Nu är Du inte juste Jessica! Du har faktiskt haft en bra lön och en hel del förmåner också.
- Visst, absolut. Men samtidigt så har vi varit vänner. Du fanns där när jag skilde mig. Och jag fanns där för Dig när Lars lämnade Dig. Och så tar Du ett sånt här steg, som verkligen förändrar livet för mig utan att säga halvsju!
- Jag förstår att Du är besviken, men jag gjorde det som var bäst.
- Visst, men för vem. För Dig absolut. Men en rak fråga, varför just dem?
- Därför att jag fick bäst betalt helt enkelt. Och ett passivt delägarskap! Jag måste tänka på min framtid också.
- M a o så är det enbart pengar som räknas för Dig. Hoppas verkligen det var så mycket mer betalt att det var värt att förlora min respekt och vänskap för!

Jessica klampade ut med arga steg. Mer förbannad än innan, men samtidigt befriad. En ren ilska, utan bitterhet har en helt annan drivkraft. Stackars Linda i receptionen såg ut som hon skulle kissa på sig. Förmodligen hade hon hört vartenda ord. Men hon lovade i alla fall att vidarebefordra firma Slem & Slusk samtal till hennes mobil.

En helt vanlig måndag och hon skolkade från jobbet. Jessica körde planlöst runt och försökte komma på vad hon skulle hitta på. Att bara göra ingenting kändes alltför frustrerande, shopping lockade inte och inte träning heller. Så då återstod egentligen inget annat än ett planlöst körande. Hon bestämde sig att inte tänka på Tommys förslag förrän hon visste vad som gällde jobbmässigt. Först efter det skulle hon ta itu med de tankarna.

I sin planlösa körning hamnade hon plötsligt nere vid badet. I sitt undermedvetna hade hon förmodligen sökt sig till en kontemplativ plats, och en folktom badstrand var precis det. Hon satte sig nere vid stranden och lät ögonen vandra runt, samtidigt som tankarna stillade sig. Naturen hade alltid en lugnande effekt på Jessica.

I början av hennes och Tommys äktenskap hade de alltid seglat på somrarna. Först i en lånad båt och senare i en egen. Efter en ihärdig jakt och hårt arbete hade de hittat en gammal Wasa båt som de renoverat. Den blev deras hem under de första 4 åren av äktenskapet. De hade försökt segla med tvillingarna, men det hade inte fungerat. Eller rättare sagt hade Jessica inte fixat det. Hönsmamman i henne hade bara oroat sig och charmen med seglingen hade bedarrat. Förmodligen var det även början till äktenskapets upphällning.

Egentligen hade Jessica aldrig riktigt förstått varför de glidit ifrån varandra. Eller att Tommy var så missnöjd med deras liv som han var. I hennes ögon hade allt varit som vanligt, när han plötsligt en dag hade kommit hem och begärt skilsmässa. Ingen tredje part var involverad utan han hade helt enkelt insett att kärleken var slut. Inte hennes, men hans. Jessicas bönanden om äktenskapsrådgivning, kärlekssemester och en andra chans föll för döva ögon. Och det var slut. Oåterkalleligen.

Det året som gått hade varit det jävligaste i hennes liv. Först kom sorgen, när hon bet ihop på dagarna för barnens skull och grät nätterna igenom. Sedan ilskan, som hon dolde genom att hysteriskt träna och alltid vara aktiv. Den följdes av tomheten, insikten av att livet aldrig mer skulle bli detsamma. Att hon nu var ensamstående mamma. Utan sin bästa vän och partner vid sin sida. Ett faktum som hon fortfarande kämpade med att acceptera.

Hon rycktes tillbaka till verkligheten när mobilen ringde och hjärtat började rusa. Och visst var det hennes eventuella framtida arbetsgivare i luren. Som efter lite vardaglig small talk frågade om hon hade funderat något.

- Ursäkta, men vad menar Du? Funderat på vad? Det var ni som skulle återkomma till mig om jag förstod saken rätt.
- Jo visst var det så vi sa men jag tänkte att Du kanske ändå hade funderat.
- Inte direkt. Jag försöker undvika att binda upp mig vid något innan jag vet vad jag har att ta ställning till. Ni skulle återkomma med ett konkret förslag, när ni har gjort det kommer jag börja fundera.
- Okej, då förstår jag. Nu är det som så att vi är väl inte riktigt färdiga. Den här processen tar tid.
- Visst, men jag säger som jag sa förut. Med tanke på min nyckelposition i DC så är jag övertygad om att ni redan har konkreta planer för mig. Det som återstår är att involvera mig i dem.
- Jag kan förstå att Du har bråttom. Det har jag all respekt för, men samtidigt måste Du förstå vår sits.
- Ärligt? Nej, det måste jag inte. Ni har köpt ett bolag. I det bolaget har jag en nyckelposition. Min roll i den framtida företaget hade ni klar för er i samma ögonblick ni beslöt er för att köpa bolaget. Så jag föreslår att ni informerar mig nu eller så överlåter jag åt facket att driva frågan åt mig. Det är möjligt att ni har tid att vänta, men jag har det inte.

Det tog tydligen skruv, för äntligen fick hon den information hon eftersträvat. Och mycket riktigt, inte fasiken ville de ha med henne i bolaget. Samtidigt förstod de att de inte kunde focka henne. Någon väl initierad person hade skräddarsytt ett förslag som var omöjligt för henne att acceptera. Ett förslag som i korthet gick ut på att hon skulle arbeta sin deltid men att den var tvungen att förläggas jämn över veckans alla dagar. Och mellan ordinarie arbetstid, dvs mellan 09.00 och 18.00. Ingen möjlighet till flex och att lunchen inte fick räknas som arbetstid.

Hennes nya tjänst skulle bli business coordinator, för de nordiska bolagen. Med 3 chefer mellan sig själv och VD. M a o inget som helst eget ansvar what so ever.Titeln i sig lät otroligt fin på pappret, men i praktiken innebar ett evigt resande mellan kontoren. Och noll i kundkontakt. Visserligen en högre lön, men i realiteten ett avsevärt sämre jobb rent yrkesmässigt. För att inte tala om arbetstiden, som omöjliggjorde delad vårdnad på de villkor som hon hade idag.

Men nu var det i alla fall ute i öppen dager. Nu skulle hon bara komma med ett motbud. För under inga som helst villkor kunde Jessica ställa upp på deras förslag. No way.

Kapitel 7

Efter en orolig natt vaknade Jessica i gryningen. Huset var tyst och stilla, hon hade begåvats med normalt morgonpigga barn med en underbar förmåga att sova ut på helgen. Det var sällan som frukosten behövde serveras före 9 på helgerna. Normalt brukade Jessica vara den som sov längst, ytterligare en av Tommys stötestenar.

Trots sömnbristen kände hon sig ändå sig hyffsad pigg, men i total obalans. Frustrationen rev i henne och inget hade hon att ta ut det på. Hade det varit hennes singel helg hade det garanterat blivit ett slentrianragg med meningslös sex. Men nu var det ingen option och hon ville inte att barnen skulle lida av hennes obalans.

Eftersom lördagen var sista dagen i deras gemensamma vecka brukade de alltid hitta på något utanför huset. Inget stort spektakel, men ett parkbesök eller badhuset. Ibland en eftermiddagsbio eller en cykelutflykt om vädret tillät. Men idag kändes det som om det var ett oöverstigligt projekt. Helst ville hon bara ligga i soffan och slötitta på TV.

Hur som helst så tog hon sig igenom dagen utan större blessyrer för varken henne eller kidsen. Dagens utflykt började med shopping av lite nya skolkläder, lunch på en pizzeria och avslutades med hopptornet. Kvällen blev en mysig lördag, med pasta & köttfärssås som avrundades med Toy Story 2. Som vanligt blev känslorna starka och gråten låg i luften. Även om det bara var en vecka till nästa gång så var det ändå en evighet. Både i deras och hennes liv. För att riktigt insupa kärleken sov de tillsammans i hennes säng.

Tommy anlände punktligt klockan 13 och de hade precis avslutat lunchen. Jessica såg att han hade något på lut, men tänkte inte göra det lätt för honom. Förmodligen hade det med jobbet att göra. Han hade aldrig riktigt accepterat att hon jobbade med Anita, som han tyckte var en iskall amazon.Under deras tid tillsammans hade han varit konstant svartsjuk på det faktum att jobbet tog mycket tid och att hon tjänade mer pengar än honom. Även om han gärna gjorde slut på dem!

Barnen blev som alltid glada över att se dem tillsammans, samtidigt som sorgen låg där på lut för de visste att stunden var kort och övergående. Efter en gemensam fika bar det av och vad Tommy än hade på hjärtat så fick det förbli där. Visst var hon nyfiken, men kände hon honom rätt skulle han ringa på kvällen när barnen lagt sig.

Som alltid kändes huset ödsligt när de åkt och tanken på en lägenhet inne i city dök upp. Såsom den gjorde varje söndag. Å andra sidan behövde barnen sin fasta punkt, det år som gått sedan skilsmässan hade inneburit tillräckligt stora förändringar för dem. Och när barnen var hemma var huset fyllt av liv och en trivsam plats, så det gällde bara att ta sig igenom singelveckan.

För att slippa ta samtalet med Tommy lurade hon med Malin på middag med efterföljande bio. En halvromantisk komedi som hon slötittade på medan oron för morgondagen började bubbla runt i magen. Om någon hade bett henne relatera handlingen efteråt hade de blivit grymt besvikna.

Telefonsvararen blinkade och visst var det Tommy. Som bad henne ringa oavsett vad klockan var, för han hade något viktigt att prata med henne om. Visst hade det varit skönast att strunta i det, men å andra sidan hade det legat och pyrt i henen hela natten. Av nyfikenhet och oro, så det var lika bra att ta tjuren vid hornen direkt.

Efter lite allmännt gidder och Tommys beklaganden över hennes jobbsituation blev det knäpptyst i luren. Jessica kunde riktigt se Tommy framför sig där han försökte komma till skott. Förmodligen strök han handen genom håret, först lite lugnt och naturligt för att sedan öka tempot till ett nästan maniskt beteende. Så hade han alltid gjort när han var nervös och med tanke på hans hummande och harklanden så hade han ett visst fladder inför det han skulle kläcka ur sig.

Jessica tänkte för sig själv att det förmodligen hade med en tjej att göra, han hade träffat någon och ville introducera henne för barnen. Hon var inte riktigt säker på hur hon skulle reagera, bli arg eller ledsen. Sanningen att säga så saknade hon Tommy, men visste inte om hon längre älskade honom. Som vän och far till hennes barn skulle han alltid vara viktigt, men som man var hon oklar över sina känslor.

Efter ytterligare en del hummande tog han mod till sig.

- Jag har fått nytt jobb och ska flytta till Stockholm
- Säg vad?
- Att jag ska flytta till Stockholm.
- Men barnen då?
- Kan vi inte prata om det?
- Det är väl det vi gör, pratar om det. Hur hade Du tänkt? Och när tänker Du flytta?
- Jessica, jag vet att timingen är kass men det är ett kanonjobb. En befordran och chans till en chefspostion. En verklig möjlighet. Vi pratade ju alltid om Stockholm Du och jag.
- Jo, men det var ju tillsammans. Nu är vi skilda och jag snart arbetslös.
- Du fixar säkert ett jobb, alla vet ju vem Du är och vad Du går för.
- Fat chance! Det är tvärdött. Du svarade inte på mina frågor. När flyttar Du och vad hade Du tänkt med Matilda och Oskar?
- De vill att jag börjar den 1:a september, efter sommaren. Och jag skulle gärna vilja att Matilda och Oskar flyttade med.
- Du är fan inte klok! Menar Du att barnen skulle flytta med Dig till Stockholm? Mina barn?
- Jessica, coola ned Dig. Jag hade tänkt att vi skulle ändra på vårdnaden. Att jag tog långhelger med kidsen, från torsdag till söndag. Då kunde de bo kvar hos Dig men vara ledig varje fredag.
- What? Barnen ska flytta med Dig men Du ska bara ha dem mellan torsdag och söndag. Sen då?
- Först hade jag tänkt det sa jag. Men nu när Du loosar jobbet kan Du också flytta till Stockholm! Chansen att få jobb måste vara bra mycket större. Och så kan vi ha det som vi har nu.
- Ska jag flytta till Stockholm och ge upp allt bara för att Du fått ett nytt jobb? Är Du riktig eller?
- Fan Jessica, Du sa ju själv att Du kommer förlora jobbet. Och vad har Du kvar här då? Visst några kompisar men sedan? Och vad är oddsen för att få ett jobb här kontra Stockholm? Snälla, vi behöver väl inte bestämma något nu. Du kan väl tänka på det så pratar vi senare om det. Please?
- Visst, jag kan tänka på det. Måste väl kanske smälta det först. Du får ursäkta men jag är inte direkt överlycklig.

Och det var hon inte. Oron för måndagens besked från hennes eventuella nya arbetsgivare försvann inför tankarna på Tommys flytt. Vad det skulle innebära för barnen. Och för henne. Väl medveten om att ytterligare en natt utan vila väntade, tog hon en insomningstablett och väntade in sömnen. En sömn som smög sig på henne stilla, där hon låg och grät sina ensamma tårar.

Kapitel 6

Veckan gick som på autopilot och Jessica var tacksam att det mesta flöt på utan problem. Hon var totalt ofokuserad på jobbet, tankarna låg och malde hela tiden. Egentligen utan att något konkret ploppade upp, mer än allmän olust. Att något var på gång, en process som startat och skulle ta henne någonstans. Det var bara att slappna av och glida med, något som inte direkt passade henne jobbmässigt. Där var det hon som höll i ratten och styrde, men inte nu inte.

Hemmafronten var som alltid när kidsen var hemma, tidigt hämtning på fritids. Hon och Tommy hade varit oense om det mesta, utom när det gällde ungarnas tid på dagis och skola. Barnen skulle aldrig ha längre "arbetsdagar" än vad de hade. För säga vad man vill så tog det på krafterna att vara i dagis eller skolmiljö. De hade alltid försökt hålla lämningen till strax före 9 och hämtning aldrig senare än fyra. Nu när ungarna gick i skolan var det 8 som gällde, men i gengäld brukade hon hämta dem vid tre tiden, absolut senast halvfyra.

Visserligen gnyddes det en del, för kompisarna var kvar på fritids ganska länge. Men Jessica var stenhård, inte bara för deras skull utan även för sin egen. Att hämta överstimulerade barn kring fem och sedan försöka få till en skön kväll var stört omöjligt. Hon värdesatte de timmar hon hade med barnen och ville hinna med mer än tjatet inför kvällsrutinen. På det här sättet hann de med lite mer, en promenad ibland eller ett spel på vardagsrumsgolvet.

Men just den här veckan var inte en av hennes bättre, vilket ungarna märkte av. De var såpass stora att de förstod att något var på gång, så hon berättade läget för dem. Avdramatiserat så att de inte skulle oroa sig i onödan. Matilda var mest orolig för att pengarna skulle ta slut, medan Oskar tyckte det var lite coolt att hon kanske skulle bli arbetslös. Inte för att egentligen förstod vad det innebar, men han var en sucker på förändringar. Allt som avvek från vardagen var coolt enligt honom.

Hon hade ett snack till med Anita, men märkte att det inte flöt som det brukade. Förståeligt eftersom Anita var tvungen att stänga av, för att inte ångra sitt beslut. Det var ju hennes baby som hon sålde! Som hon ägnat så mycket kraft och energi åt, som hon nu övergav. Kollegorna var inte så oroliga, en del såg t o m fram emot att bli sparkade och få ett saftigt avgångsvederlag. Men å andra sidan hade de inte vuxit upp med DC på samma sätt som Jessica, som var den 2:a personen Anita anställt. Och det var där som Jessica lärt sig allt hon kunde.

Helt utan akademiska meriter hade Anita beslutat att ge henne chansen och Jessica hade tagit den. Visst hade hon ett bra rykte i branschen, men tiderna var tuffa och konkurrensen om de få lediga jobben hård. Samt att hon hade en klar nackdel, kvinna över 30 och två små barn. Hon hade redan börjat sondera terrängen lite smått, men inte märkt något direkt intresse. Visserligen kunde hon inte tala klarspråk än, eftersom fusionen än så länge inte var officiell. Men när hon hintade att tiden kanske var mogen för förändringar, var det ingen som nappade.

Hon bestämde sig för att inte få panik ännu, först skulle hon avvakta vad slempropparna kom med för bud. De hade lovat att höra av sig inom en vecka, så det var i princip bara veckoslutet kvar. Sedan visste hon vad som gällde, och då kunde hon sätta igång en actionplan. Till dess gällde det att ha is i magen och försöka fokusera på dagsläget.

Fredagskvällen kom precis som den brukar, efter torsdagen och med hämtning redan klockan 2. Hon och kidsen tog bilen till Söderhallarna, där de brukade shoppa inför myshelgen. Ett nöje som Tommy och hon hade infört som nygifta, så det var inte utan en viss sentimentalitet som hon gick där mellan stånden. Barnen älskade att både provsmakandet och handlingen. Det blev både salami, goda biffar och ost i mängd. För att vara så små hade de en väl utvecklad smak för delikatesser, som hon fick ta på sig ansvaret för. Men det gjorde hon så gärna.

Medan hon lagade maten satt barnen framför Bolibompa och hon passade på att ringa Tommy. Svepskälet var som vanligt att stämma av söndagens överlämning, men i ärlighetens namn så saknade hon honom. Inte på vardagarna, men just inför helgen så kom saknaden över henne. Och så var det även ett visst spionage, var han hemma? Och var han själv? Klockan sex var han iofs alltid hemma, så det gav inga större ledtrådar, men hon trodde hon kunde höra på rösten om han hade något på gång.

Tommy var lika rar och trevlig som vanligt. Förmodligen hade han helt lämnat henne bakom sig, för hans röst var helt neutral. Överlämning helt enligt tidigare överenskommelser, inga nyheter där inte och visst kunde han komma en timma tidigare för att hjälpa henne med en kontakt som satt löst. En juste kille som vanligt.

De pratade på om bagateller när Jessica helt plötsligt kände hur strupen snördes ihop och gråten brände i halsen. Hon fick inte fram ett ord, och kämpade för att kunna andas tyst utan att avslöja sig. Men när Tommy frågade henne något så kunde hon inte få fram ett ord. Hon hörde hur han först blev sur, men sedan när det fortfarande var tyst kom oron fram i hans röst.

- Jessica, snälla säg något. Vad är det som händer? Har Du gjort illa Dig?
- Jessica, söta Du. Visa att Du är där. Säg något. Vad som helst.
- Förlåt, men jag är bara så ledsen.
- Men snälla Du, låt oss inte börja älta skilsmässan igen.
- Det är inte det. Jag lovar.
- Vad är det då?
- Jag saknar Dig.
- Jessica, snälla. Du lovade.
- Jo jag vet, men jag saknar Dig som min vän. Att prata med.
- Är det något särskilt som hänt?
- Yes. Jag kommer förmodligen att få sparken!

Och så berättade hon hela historien för honom. Samtidigt som det kändes skönt att lätta sig så blev hon samtidigt förbannad på sig själv. Återigen hade hon visat sig liten och svag, låtit honom få övertaget. Även om han var hur nice och förstående som helst nu så skulle hon garanterat få igen det. När han fann det lämpligt. För han var som en satans elefan, glömde aldrig något.

Nyfiken?

Ni som läst mina "böcker" innan vet att jag brukar göra en liten avstämning. Så nu gör jag det. Vad tycker ni? Verkar det bli något eller är det för tamt? Ska jag hotta upp det eller fortsätta? Lite comments pls så jag vet om jag är på rätt väg.

Tackar allra ödmjukast!

Kapitel 5

Tisdag morgon startade Jessica i god tid, lämnade kidsen på fritids för en gångs skull och åkte sedan hem för att förbereda sig för mötet. Stor balja kaffe, en snabb cig under fläkten och sedan en ingående granskning av garderoben.
Den stora frågan var vilket intryck hon ville ge? Sexig, definitivt not. Kvinnlig, njae inte gärna med de grisarna. Proffessionell, i och för sig men då utan att se hård ut. Kompetent var väl det hon letade efter. Normalt hade hon inga problem med kundmöten, eftersom hon visste att hennes kompetens väl övervägde eventuella brister i dresscoden. Men nu skulle hon på anställningsintervju! Något hon inte gjort på hur många år som helst. Till råga på allt hos killar hon kände en total motvilja för.
Bara att bita sig i läppen och sätta på sig ansiktet, gömma känslorna bakom ett leende och se vad slemhögarna hade att erbjuda. Antingen skulle de försöka köpa hennes lojalitet med hög lön och fina ord, eller så var det avgångsvederlag som skulle diskuteras. Vilket hon helst ville kunde Jessica inte komma på det klara med. Som alltid i sådana lägen försökte hon låta bli att tänka på det, vara nollställd och låta intuitionen avgöra.
Outfiten för dagen blev ett par designerjeans, med en lavendelfärgad top och krönt av en stark lila Moschino kavaj. På med bling blinget, maken och voila så var hon färdig. En attraktiv tjej med skinn på näsan och känsla för färg & form. Precis det intryck hon ville ge, fjärilarna i magen syntes som tur vad inte.
Prick klockan tio anlände hon slembubblornas boning, fit for fight. Killarna tog själva emot henne i entren och de intog konferensrummet. Efter det vanliga bluddret om absolut ingenting kände Jessica att det fick bära eller brista, men det var dags att syna korten.
- Så vad har herrarna tänkt sig i framtiden då?
- Det här köpet är tänkt att fusionera våra gemensamma styrkor och samla krafter för en expansion inom Europa. Med DCs bakgrund och våra visioner kan vi bli otroligt starka.
- Det låter klart intressant och absolut möjligt, men jag var mer inne på min egen framtid.
- Jaså, jo det är ju klart. Du är en mycket kompetent projektledare, och kunderna uppskattar Dig. Så visst, det är något vi måste fundera över. Alltså hur vi bäst utnyttjar Din kompetens.
- Ursäkta om jag är lite rakt på, men min kompetens är allmänt känd i branschen och måste även varit en faktor ni vägde in i köpet. Så frågan är vilken roll det är tänkt att jag kommer ha i den framtida organisationen.
- Ja Du, det kan man säga var rakt på. Ord och inga visor. Här uppskattar vi folk som är rakryggade och säger vad de tycker. Det kommer säkert att lösa sig på bästa sätt, för alla parter.
- Vet Du, jag tycker inte att Du svarar på min fråga. Med tanke på att jag stod för 40% av DCs omsättning så bör ni ha tagit min roll under övervägande innan köpet fullföljdes. Så återigen, vad är tanken? Vad gör jag om 1 vecka och om 1 år?
- Jag förstår att Du känner starkt för den frågan, men jag kan inte besvara den i dagsläget. Fusionen har precis trätt i kraft och nu måste vi gå igenom de styrkor som finns, se hur vi förvaltar dem på bästa sätt.
- Visst, jag förstår att vi inte kommer längre men då har jag en sista fråga. Vad avser dagens möte egentligen?
- Vi ville helt enkelt visa Dig vår respekt och även träffa Dig personligen. No more no less. Ren nyfikenhet kanske man kan kalla det.
Sedan fortsatte mötet med en rundvandring i lokalerna och Jessica kände hur blickarna följde henne runt. Nog tusan hade slempropparna framtiden utstakad för henne, men de vägrade kläcka ur sig den. Bara att bespetsa sig med tålamod och se vad som komma skulle.
Nästan kokande av frustration gav hon sig av med ett svalt handslag och ett självsäkert leende. På kontoret stormade hon in i Anitas rum och vräkte ur sig hela historien. Anita stackaren såg ut som det dåliga samvetet personifierat. När Jessica väl fått ur sig det hon ville så sa Anita först ingenting. Sedan kom det. Sanningen att säga så var det inte personalen de var ute efter i fusionen. Det var namnet och kundregistret, men framförallt ville de bli av med den största konkurrenten. Anita hade försökt förhandla fram trygghet för alla anställda, men det hade varit ett dödfött företag. Visst, några tjänster hade öronmärkts men det var framförallt lite mer ofarliga positioner som logistikpersonalen och receptionisterna.
M a o hade Anita ingen matnyttig information att komma med. Hennes deal i affären var att inte starta konkurrerande verksamhet inom 2 år, och efter den tiden så förband hon sig att inte bearbeta de kunder som DC hade idag. I princip ett näringsförbud, men för Anita spelade det ingen roll. Hon ville bara lägga av, hon var utbränd och totalt ointresserad av att starta något nytt de närmsta åren. Hennes plan var att äntligen gå den konstutbildning hon försakat som ungdom. Och passa på att resa.
Visst hade hon svikit sin personal, genom att sälja på de premisserna men det kunde hon leva med. Inom sig visste hon att hon under de gångna 10 åren varit en otroligt bra arbetsgivare. Hennes anställda hade justa löner och bra villkor, samt att Anita hade plockat in en hel del amatörer och gett dem chansen. Så hur sviken Jessica än kände sig så förstod hon ändå Anita och hon hade förmodligen agerat på samma sätt själv.
Men det förändrade inte hennes egen situation. Vad hade framtiden i beredskap för henne? Och var det något hon kunde leva med? Det återstod att se.

Kapitel 4

Snacka om chockstart! Jessica hade arbetat på Designcompagniet i 10 år och trodde att hon visste allt om vad som var i görningen. Som key account ansvarig jobbade hon nära VD och ledningsgruppen, och fick oftast först ny information. Men det här kom som en chock!

Anita hade sålt företaget! Rubb och stubb, över en natt efter vad det verkade som. Efter att ha slitit hårt i 20 år hade hon beslutat sig för att leva livet ett tag. När hon sedan fick ett kanonbud tänkte hon inte 2 gånger utan slog till.

Att hon hade sålt kunde väl Jessica i och för sig förstå, men att hon sålt till värste konkurrenten sög fett. Ett gäng grabbar i blanka kostymer som köpte sin väg in i kundernas inköps-organisationer. Och det var hennes framtida chefer. Framtiden kunde ha sett ljusare ut. Anita lovade och bedyrade att den nya ledningen inte skulle företa några omfattande förändringar. Det lät ju fint, med det var också allt det var. Ord utan innebörd och Jessica insåg att framtiden kanske inte längre fanns på Designcompagniet, DC kallat.

Å andra sidan, vem anställer en ensamstående mor på 36 år med sjuåringar i bagaget. Sjuåringar som blir sjuka och föräldern inte kan jobba. Barn som fortfarande vaknar på nätterna och orsakar en okoncentrerad förälder inför ett viktigt möte. Allt sådant hade Anita haft stor förståelse för, men hur skulle det bli med grabbarna grus?

Efter mötet tog Anita ett enskilt möte med alla anställda, och Jessica hamnade först i kön. Tydligen hade den nya ledningen specifikt bett att få se hennes anställningsavtal. Om det var för att hennes rykte i branschen hade föregått henne eller om det helt enkelt var för hennes position var Anita osäker på. De hade i alla fall bett om ett möte snarast möjligt, varför Jessica skulle infinna sig på deras kontor tisdag morgon klockan 10.

Dagen gick som i ett töcken. Lyckokänslan över att barnen var tillbaka överskuggades av oron för framtiden. Att ha haft ett jobb som man njöt av att gå till betyder otroligt mycket, och nu var det nya tider i vardande. Förmodligen skulle hon fortfarande kunna sköta sitt jobb med samma kompetens, men glädjen skulle inte bli densamma.

Förr hade hon och Anita firat större projekt med en vild shoppingrunda där nya "prover" införskaffades. Lämpligen prover som passade oerhört väl i deras hem. Alltid åtföljt av en representationslunch på Sturehof och tidig hemgång. Samt en väl tilltagen bonus i lönekuvertet.

Tommy hade alltid haft svårt att förstå hur Jessica kunde vara så framgångsrik i sitt jobb, när hennes privata ordning var totalt obefintlig. Men det var kanske just det, all kraften lades på jobbet så när hon kom hem kopplade hon av. Och så visste hon i sitt undermedvetna att Tommy var där och tog hand om bitarna hon missade.

Helt plötsligt drabbades Jessica av en förlamande trötthet. Livet och verkligheten slog ned i hennes huvud med full kraft. Ett kort samtal med Anita och så åkte hon hem, kröp upp i soffan med en kopp te. Sittandes där ältande hon de senaste åren, jobbet och kärleken samtidigt som hon lät tårarna flöda.

Visst hade Tommys önskan om skilsmässa varit väntad, men samtidigt en chock. Den kärlek som hon trodde fanns kvar, men i formen av vänskap var tydligen en illussion. Hon hade ändå hållt sig uppe, trygg i sitt jobb och med Anita som ställförträdande mamma. Men nu var även den tryggheten borta och hon skulle få stå på egna ben. Bli vuxen.

Kapitel 3

Kalaset var överståndet, presenten uppskattad och kläderna godkända. En söndag som slutade i lugn harmoni. Nästan alltid när barnen varit hos Tommy en helg så var det otroligt kramiga och mammiga. Middag i soffan framför någon familjefilm och sedan gemensam läsning i dubbelsängen.

De hade utvecklat en rutin vid bytesdagarna att just den kvällen sov de alla tillsammans. Eller rättare sagt, Oskar och Matilda sov. Själv låg Jessica i mitten och försökte få plats. Trots sömnbrist så ville hon fortsätta med det. Inte veckans alla dagar, men just söndagen. Det var som om de behövde den natten tillsammans för att befästa samhörigheten igen.

Hos Tommy hade veckan som alltid varit fylld av aktiviteter, hockeymatcher att titta på, museum att besöka, lekparker att utforska. Oavsett hur han varit som äkta man, så måste hon ge honom credit att vara en bra pappa. Ibland kanske lite för bra, på så sätt att han alltid försökte. Alltid hittade på prylar istället för att "bara vara". Att låta ungarna få lugnet i att vara hemma, slöa i soffan och ändå ha det bra.

På ett sätt var Jessica tacksam för det, för då kunde hon köra den softa stilen. Barn behöver ju även ha tråkigt ibland, att lära sig att hitta harmoni även i att göra ingenting. Och så hade de alltid varandra. Även om de med jämna mellanrum rök ihop så att det ångade om väggarna så var de samtidigt varandras bästa kompisar. De var i perfekt symbios med varandra ibland, precis som tvillingar kan vara. Någon konkurrens hade de inte utvecklat sinsemellan, kanske för att de var av olika kön?

Med måndagen intog vardagen sin vanliga trall. Tidig morgon med kaotisk frukost. Flingorna dög inte för det var fel sort. Visserligen hade den varit rätt förra veckan, men tydligen inte nu längre. Juicen var för kall och gröten för varm. Strumporna för trånga och tröjan för stor. Byxorna kliade och håret behövde klippas. M a o en helt vanlig dag.

Måndagarna förgylldes av återkomstens glädje och Jessica klarade normalt alla utbrott med ett leende och oändligt tålamod. Mot slutet av veckan så började det tryta igen, och rösten höjdes samtidigt som kidsens tester tog större svängar. Kläder slängdes och frukostvägran tog vid. Det var fler än en gång som hon kört barnen till skolan utan frukost, i trygg förvissning om att de fick tidig mellis.

Den här måndagen var inte annorlunda än någon annan måndag. Inte från början i alla fall. Barnen avlämnades med högtidligt löfte om tidig hämtning på fritis och mammas köttbullar till middag. Lite trafik in till stan och hon var på jobbet i god tid till avdelningsmötet. Och där ändrade dagen sin inriktning. Inte bara den dagen, utan alla dagar som komma skall.

Kapitel 2

En liten vit lögn har aldrig skadat någon tänkte hon och kröp ned i sängen igen. Barnen var hos Tommy den här helgen, men hon ville inte vakna upp med en främmande karl. Vara tvungen att genomlida en tryckande frukost när samtalet tröt och blicken irrade. Nej, då var det bättre att sova ensam. Helst fram till lunch tänkte hon, sträckte på sig belåtet och föll genast i en skön dvala. Bara vila en liten stund tänkte hon, sedan frukost.

Jessica vaknade av en ilsket ringande dörrklocka. Finns det något värre än att vakna av något annat än sig själv? Framförallt när man äntligen hade chansen att sova ut, dra sig hela dagen om man så önskade. Hon försökte negligera ringandet genom att trycka en kudde mot huvudet. Funkade det? Typ not at all!

Muttrandes gick hon mot dörren och vem står där om inte Annika! Typiskt, värsta skvallerbyttan i kvarteret. Grannskapets egen Se & Hör upplaga, enda skillnaden var att hon kom ut dagligen. Ibland flera gånger om dagen. Hon hade väl antagligen stått och gluttat bakom gardinen igår kväll och sett när hon kom hem med … ja vad han nu hette.

- Hej, jag väckte Dig väl inte?
- Jo det gjorde Du faktiskt. Jag var ute igår och det blev sent. Tänkte passa på att sova ut för en gångs skull.
- Oh, förlåt snälla Du. Det var inte meningen. Jag vet att det är Din barnfria helg, men eftersom klockan är 1 så trodde jag Du var uppe.
- Ett! Helvete, Tommy kommer med barnen om en timma. Shit, nu har jag bråttom. Förlåt Annika, men jag måste sätta igång. Ville Du något?
- Jag tänkte bara påminna Dig om Evelinas kalas idag klockan 16. Kommer både Oskar och Matilda?
- Eh…. Jo, självklart. Båda två. Klockan 16. Dom kommer. Absolut. Men förlåt mig, jag måste sätta igång.
- Då syns vi sen. Hej, hej

Helskottans, fel igen. Tommy skulle njuta i 180 och barnen bli förbannade. Hans stående issue under hela deras äktenskap var att hon hade noll koll. Vilket hon klart protesterat emot. Allt viktigt hade hon koll på, det var detaljerna som hon slarvade med. Som att hans chef inte alls hette Jörgen utan Jonas. Att Jonas fru var vegeterian och åt inte kött. Nej då, Jessica hade bedyrat att det var tvärs om. Att de bara åt kött. Snacka om misslyckad middag. Fast det borde vara preskriberat nu, men inte hos Tommy.

Minne som en jäkla elefant hade karln och nu fick han mer vatten på sin kvarn. Shit shit shit. Nu hade hon fuckat up big time. Missat kalaset, presenten hon lovat köpa var inte köpt och kläderna de ville ha på sig var inte tvättade. Det värsta av allt var att Tommy hade rätt. Jag klarar inte av att vara ensamstående mamma. Fan, fan, fan Det blir bara fel.

Jessica kände hur paniken började dra iväg med henne. Insåg raskt att nu fanns det två val.

Alternativ 1: Slänga sig ned i sängen igen, böla järnet och ömka sig.
Fördel: Att hon behövde göra noll och intet, kunde läka ut baksmällan i lugn och ro.
Nackdel: Barnen skulle bli otroligt besvikna och Tommy skulle le skadeglatt.

Alternativ 2: Lugna ned sig och tänka rationellt.
Fördel: Eventuellt skulle hon kunna rädda delar av situationen, och slippa svika barnen. Och slippa se Tommys flin!
Nackdel: Otrolig kraftansträngning

Det sa väl sig självt att det inte fanns något val! Alternativ 2, och med första punkt att ringa Tommy. Förnedra sig lite och be honom komma klockan 15 istället. Hellre att ta hans spydiga kommentarer än barnens ledsna blick. Sagt och gjort, ett kort samtal där Jessica berättade delar av sanningen. Utekvällen kom med och bakfyllan också, samt försovningen.

Otroligt nog var Tommy väldigt förstående, så han lovade ta kidsen på lunch och komma kring 15. Det gav henne hela 2 timmar att organisera ihop tillvaron. Raggardusch och i kläderna, bilkörning var inte till att tänka på så det bidde en bulle till Sickla Strand. Fort in på H&M och köpa in två stycken outfits passandes till ett 7 års kalas. Lite dyrt, men i krislägen får det kosta! Och ungarna skulle klart uppskatta det.

Leksaksaffären nästa anhalt, och under över alla under så fanns exakt rätt Barbiedocka på hyllan. En endaste som hon med våld kastade sig fram och slet åt sig mitt framför ögonen på en stackars mormor. Lite paff såg tanten ut. Men hey, välkommen till the real world tänkte Jessica och ångade vidare.

Okej, uppdraget utfört. Visserligen till en enorm kostnad och förmodligen hade hon spräckt sin budget de närmsta tjugofem åren. Till att skriva upp sig på extra schema, igen! Chefen måste tro att hon var en riktig arbetsnarkoman eller i desperat behov av pengar. Det förstnämnda var inte i närheten av verkligheten i alla fall.

Väl hemma igen slogs paketet in, kläderna placerades strategiskt på ungarnas sängar och själv drog hon järnet in i duschen. Två koppar kaffe senare och med en lätt kamouflerande make up såg hon faktiskt ut som en människa. Yes baby, nu är jag redo för ex make och livliga barn. Tillvaron som singeltjej i farten växlade snabbt över till rollen som ensamstående mamma, när hon med glada steg gick för att släppa in de små banditerna.

Kapitel 1

Fy tusan vad skönt.. söndagsmorgon och barnfri. Kan sova hela dagen om jag så önskar… bara ligga och snusa. Äta frukost i sängen och röka inomhus, en riktig ”ensamma mamman lyx” som hon unnade sig varannan vecka. En titt på klockan visar att hon har gott om tid att somna om, den är inte mer än halvfem. Jessica vänder sig om på rygg och känner hur hon stöter emot något. Helvete…. Gårdagskvällen blir plötsligt kristallklar.

Visst tusan hade hon släpat med sig en karl hem! Varför, varför, varför? Och hur fasiken blir jag av med honom? Nu direkt. Helst innan han vaknar och jag har nyktrat till tänker hon. Så går det när man bryter mot sina heliga regler, straffet kommer direkt. Planen för lördagsragg är alltid att följa med karln hem, tacka för underhållningen och ge sig av hem så fort showen är över. Och i det här fallet hade knappt varit någon show, och därtill hade hon tillåtit det utspela sig på hemmaplan. Åhhh…. Vilken ångest! Hon vältrar sig i självömkan en stund, rycker sedan upp sig och går till aktion;
-
- Du, vakna! Jessica bankar ganska hårdhänt i det håriga bröstet som ligger utslaget i sängen.
- Hm..va, har det hänt något? hörs en grötig och ganska osexig röst svara.
- Du måste gå nu, genast! säger hon med en viss skärpa i rösten.
- Är Du inte klok, va fan är klockan. Fem! I helvete heller, det är ju mitt i natten svarar den håriga mannen surt.
- Jag är ledsen men Du måste. Jag vill inte att Du är här när barnen vaknar. De är otroligt morgonpigga, kontrar Jessica, nu med en dos panik i rösten.
- Barn! Vad fan, det sade Du inget om igår, fullkomligt vrålar den hårige neanderthalaren.
- Du frågade inte och vad har det med saken att göra? Säger hon så oskyldigt som hon kan och ler lite i mjugg.
- Det är ju rena nitlotten, en tjej med barn. Klart som tusan att Du var lättraggad. Det som tidigare verkade vara ilskna fullständigt bleknar vid detta nya utbrott.
- Du, för det första så letar jag inte efter en ny pappa till mina barn och för det andra så var det jag som raggade upp Dig. Jag ville ha sex, det var allt. Tyvärr var det inte speciellt bra, men något bättre än massagestaven! Slet inte på batterierna heller. Hade det varit en viss skärpa tidigare så var den intet jämfört med det sylvassa skärande tonfall hon fick till nu.
- Med tanke på Din ”öppenhet” borde jag förstått att Du fött barn! En hel jävla koloni också, kastar han ur sig lite surt.
- Kan så vara, men hade Du varit utrustad som en man så hade det inte varit något problem. Hur som, på med kläderna och iväg lille man. Tillåter Din månadspeng en taxi eller blir det kommunalt? Av den sexiga förförerskan från lördagskvällen finns inte ett spår, nu är det en fullfjädrad bitch som stolt talar.
- Du, jag klarar mig. Tack för inget! Vräker han ur sig i ett försök att rädda den lilla stolthet som kan finnas kvar. Vältrar sig ur sängen och försöker att med bibehållen värdighet få på sig ett par urtvättade boxershorts, raskt följt av resterande outfit.

Trots att hon inte vill något hellre än att bli av med honom, så kan hon inte låta bli att smygtitta lite. Stjärten var helt OK, lite mage visserligen men vem har inte det när man passerat 35 med viss marginal. Ansiktet var varken snyggt eller fult, men väldigt sammanbitet. Konstigt hur mycket charmigare karlar är innan de fått komma till tänkte hon. Nästan som om testosteronet först sätter sig i ansiktet för att sedan med tyngdlagens hjälp sakta leta sig nedåt.

Men visst var han attraktiv, ett klart godkänt ragg. Skulle även varit helt okej med en repeat, om hon inte varit så korkad och släpat med sig honom hem. Kanske att hon skulle försöka förbättra sin image lite? Bjuda på lite charm och en kopp kaffe innan han sticker tänkte hon.

Pang slog dörren igen och det var för sent att ångra sig. Jessica kunde inte låta bli att skratta för sig själv. Han hade sett lite ynklig ut när han gick. Nästan så hon fick dåligt samvete, men vad tusan. Karlar gjorde ju så jämt och ständigt utan att besväras av något så banalt som dåligt samvete. Han var ju inte heller ute efter något mer än ett lördagsmys och det hade han fått. Det enda var att han inte fick sova över. Ja ja, so what. Livet går vidare, as usual.