Del II Kapitel 1

Äntligen på plats! Nu skulle förhoppningsvis livets framtida väg utkristallisera sig, om än inte glasklar så iaf en hint om åt vilket håll de skulle ta vägen. Jessica och Tommy hade gemensamt åkt till Stockholm, med kidsen i baksätet. En resa som hade företagits i trivsam tystnad. Både Jessica och ungarna hade dåsat till med jämna mellanrum, medan Tommy satt och smågnolade på gamla 70 tals låter. Ett klart tecken på att han var väl tillfreds med livet, och Jessica kände hur det gamla bandet mellan dem började att återupplivas igen.

Huset som Tommy hade hyrt var hur fint som helst. Rött med vita knutar och med en stor inbjudande veranda runt om. Det såg precis ut som en gammal grosshandlarvilla, med stor prunkande trädgård utanför. Och detta bara 20 minuters bilfärd från centrala Stockholm! Jessicas kommande 2:a hands lägenhet låg på promenadastånd, med barnens skola på vägen.

Alla praktiska förutsättningar fanns, Oskar och Mathilda hade redan första dagen skaffat kompisar i grannskapet. Huset var en pärla, Tommys jobb hade klar framtidspotential. Det som nu återstod att hålla tummarna för var lägenheten och att Jessicas utbildning skulle motsvara förväntningarna.

Efter många veckors vånda hade Jessica fått besked om att hon var antagen strax före det att flyttlassett gick och samtidigt som kidsens skola började skulle även hon tillbaka till skolbänken. Tommy började jobba någon vecka tidigare, han hade passat på att ta en långsemester för att ge sig själv och barnen tid att acklimatisera sig till sitt nya liv.

Första kvällen i huset kändes speciell. En viss vilsenhet fanns hos dem alla i kombination med en känsla av att ha gjort intrång i någon annans liv. Huset var delvis möblerat, och överallt fanns spår från ägarna. En tavla över ett gammalt hus, en ljusstake i ett fönster, en trasmatta i hallen och så vidare. Det riktigt kliade i fingrarna på Jessica att få sätta sin egen prägel på huset, men här gällde det att ligga lågt. Att låta Tommy styra och be om hennes hjälp, för klev hon själv in och tog för sig skulle hon säkerligen skrämma honom på flykten.

Och så fanns ju problemet Lena! Som kom till huset första kvällen, med en blomma och en flaska vin. Hennes officiella version var att hon ville hälsa familjen välkommen, men Jessica hade sett hennes förvåning när hon insåg att Jessica fanns i huset. Lena hade inte stannat speciellt länge, men stämningen hade blivit klart påverkad. Tommy sprang runt som en äggsjuk höna, nervös för att vara i samma rum som sina kvinnor och än mer orolig för att lämna dem ensamma tillsammans. Och tystnaden som inföll sig när Lena gick var inte den sköna och rogivande stillhet som de brukade dela, utan den var präglad av nervositet och outtalade tankar.

Varken Jessica eller Tommy ville ta första steget, men det löste barnen åt dem. En kort stund efter att Lena gått kom de in från trädgården där de spelat boll.

- Pappa, vem var den där tanten som gick nu?
- Det var en kompis till mig.
- Men vad heter hon?
- Lena.
- Är det hon som Du ska gifta Dig med?
- Men hallå där! Jag ska inte gifta mig med någon just nu.
- Men är det inte Din bebis då? Hon var ju jättetjock.
- Jo det är min bebis, det är den tjejen jag pratade om.
- Men pappa, om man ska ha bebis ihop så ska man gifta sig.
- Visst vore det bra för barnet om det blev så gumman, men nu är det inte alltid så det blir.
- Vem ska bli pappa då om inte ni gifter er?
- Gubben lille, man är pappa även om man inte bor ihop.
- Så hon kommer inte att flytta hit då?
- Inte som det är nu i alla fall.
- Tycker Du inte om henne då?
- Jovisst gör jag det, men inte så att jag vill bo ihop med henne.
- Pappa, tycker Du mer om mamma?

Och där kom äntligen frågan som Jessica sökt svaret på i veckor, utan att fråga rent ut. Men inte fick hon svar den här gången heller, för medan Tommy harklade och hummade sig för att klara sig ur knipan så ringde självklart telefonen. Han tog så klart chansen och försvann med blixtens hastighet. Och kvar satt Jessica och barnen, väntandes på fortsättningen.