Kapitel 4
Snacka om chockstart! Jessica hade arbetat på Designcompagniet i 10 år och trodde att hon visste allt om vad som var i görningen. Som key account ansvarig jobbade hon nära VD och ledningsgruppen, och fick oftast först ny information. Men det här kom som en chock!
Anita hade sålt företaget! Rubb och stubb, över en natt efter vad det verkade som. Efter att ha slitit hårt i 20 år hade hon beslutat sig för att leva livet ett tag. När hon sedan fick ett kanonbud tänkte hon inte 2 gånger utan slog till.
Att hon hade sålt kunde väl Jessica i och för sig förstå, men att hon sålt till värste konkurrenten sög fett. Ett gäng grabbar i blanka kostymer som köpte sin väg in i kundernas inköps-organisationer. Och det var hennes framtida chefer. Framtiden kunde ha sett ljusare ut. Anita lovade och bedyrade att den nya ledningen inte skulle företa några omfattande förändringar. Det lät ju fint, med det var också allt det var. Ord utan innebörd och Jessica insåg att framtiden kanske inte längre fanns på Designcompagniet, DC kallat.
Å andra sidan, vem anställer en ensamstående mor på 36 år med sjuåringar i bagaget. Sjuåringar som blir sjuka och föräldern inte kan jobba. Barn som fortfarande vaknar på nätterna och orsakar en okoncentrerad förälder inför ett viktigt möte. Allt sådant hade Anita haft stor förståelse för, men hur skulle det bli med grabbarna grus?
Efter mötet tog Anita ett enskilt möte med alla anställda, och Jessica hamnade först i kön. Tydligen hade den nya ledningen specifikt bett att få se hennes anställningsavtal. Om det var för att hennes rykte i branschen hade föregått henne eller om det helt enkelt var för hennes position var Anita osäker på. De hade i alla fall bett om ett möte snarast möjligt, varför Jessica skulle infinna sig på deras kontor tisdag morgon klockan 10.
Dagen gick som i ett töcken. Lyckokänslan över att barnen var tillbaka överskuggades av oron för framtiden. Att ha haft ett jobb som man njöt av att gå till betyder otroligt mycket, och nu var det nya tider i vardande. Förmodligen skulle hon fortfarande kunna sköta sitt jobb med samma kompetens, men glädjen skulle inte bli densamma.
Förr hade hon och Anita firat större projekt med en vild shoppingrunda där nya "prover" införskaffades. Lämpligen prover som passade oerhört väl i deras hem. Alltid åtföljt av en representationslunch på Sturehof och tidig hemgång. Samt en väl tilltagen bonus i lönekuvertet.
Tommy hade alltid haft svårt att förstå hur Jessica kunde vara så framgångsrik i sitt jobb, när hennes privata ordning var totalt obefintlig. Men det var kanske just det, all kraften lades på jobbet så när hon kom hem kopplade hon av. Och så visste hon i sitt undermedvetna att Tommy var där och tog hand om bitarna hon missade.
Helt plötsligt drabbades Jessica av en förlamande trötthet. Livet och verkligheten slog ned i hennes huvud med full kraft. Ett kort samtal med Anita och så åkte hon hem, kröp upp i soffan med en kopp te. Sittandes där ältande hon de senaste åren, jobbet och kärleken samtidigt som hon lät tårarna flöda.
Visst hade Tommys önskan om skilsmässa varit väntad, men samtidigt en chock. Den kärlek som hon trodde fanns kvar, men i formen av vänskap var tydligen en illussion. Hon hade ändå hållt sig uppe, trygg i sitt jobb och med Anita som ställförträdande mamma. Men nu var även den tryggheten borta och hon skulle få stå på egna ben. Bli vuxen.
Anita hade sålt företaget! Rubb och stubb, över en natt efter vad det verkade som. Efter att ha slitit hårt i 20 år hade hon beslutat sig för att leva livet ett tag. När hon sedan fick ett kanonbud tänkte hon inte 2 gånger utan slog till.
Att hon hade sålt kunde väl Jessica i och för sig förstå, men att hon sålt till värste konkurrenten sög fett. Ett gäng grabbar i blanka kostymer som köpte sin väg in i kundernas inköps-organisationer. Och det var hennes framtida chefer. Framtiden kunde ha sett ljusare ut. Anita lovade och bedyrade att den nya ledningen inte skulle företa några omfattande förändringar. Det lät ju fint, med det var också allt det var. Ord utan innebörd och Jessica insåg att framtiden kanske inte längre fanns på Designcompagniet, DC kallat.
Å andra sidan, vem anställer en ensamstående mor på 36 år med sjuåringar i bagaget. Sjuåringar som blir sjuka och föräldern inte kan jobba. Barn som fortfarande vaknar på nätterna och orsakar en okoncentrerad förälder inför ett viktigt möte. Allt sådant hade Anita haft stor förståelse för, men hur skulle det bli med grabbarna grus?
Efter mötet tog Anita ett enskilt möte med alla anställda, och Jessica hamnade först i kön. Tydligen hade den nya ledningen specifikt bett att få se hennes anställningsavtal. Om det var för att hennes rykte i branschen hade föregått henne eller om det helt enkelt var för hennes position var Anita osäker på. De hade i alla fall bett om ett möte snarast möjligt, varför Jessica skulle infinna sig på deras kontor tisdag morgon klockan 10.
Dagen gick som i ett töcken. Lyckokänslan över att barnen var tillbaka överskuggades av oron för framtiden. Att ha haft ett jobb som man njöt av att gå till betyder otroligt mycket, och nu var det nya tider i vardande. Förmodligen skulle hon fortfarande kunna sköta sitt jobb med samma kompetens, men glädjen skulle inte bli densamma.
Förr hade hon och Anita firat större projekt med en vild shoppingrunda där nya "prover" införskaffades. Lämpligen prover som passade oerhört väl i deras hem. Alltid åtföljt av en representationslunch på Sturehof och tidig hemgång. Samt en väl tilltagen bonus i lönekuvertet.
Tommy hade alltid haft svårt att förstå hur Jessica kunde vara så framgångsrik i sitt jobb, när hennes privata ordning var totalt obefintlig. Men det var kanske just det, all kraften lades på jobbet så när hon kom hem kopplade hon av. Och så visste hon i sitt undermedvetna att Tommy var där och tog hand om bitarna hon missade.
Helt plötsligt drabbades Jessica av en förlamande trötthet. Livet och verkligheten slog ned i hennes huvud med full kraft. Ett kort samtal med Anita och så åkte hon hem, kröp upp i soffan med en kopp te. Sittandes där ältande hon de senaste åren, jobbet och kärleken samtidigt som hon lät tårarna flöda.
Visst hade Tommys önskan om skilsmässa varit väntad, men samtidigt en chock. Den kärlek som hon trodde fanns kvar, men i formen av vänskap var tydligen en illussion. Hon hade ändå hållt sig uppe, trygg i sitt jobb och med Anita som ställförträdande mamma. Men nu var även den tryggheten borta och hon skulle få stå på egna ben. Bli vuxen.

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home