söndag, januari 29, 2006

Kapitel 7

Efter en orolig natt vaknade Jessica i gryningen. Huset var tyst och stilla, hon hade begåvats med normalt morgonpigga barn med en underbar förmåga att sova ut på helgen. Det var sällan som frukosten behövde serveras före 9 på helgerna. Normalt brukade Jessica vara den som sov längst, ytterligare en av Tommys stötestenar.

Trots sömnbristen kände hon sig ändå sig hyffsad pigg, men i total obalans. Frustrationen rev i henne och inget hade hon att ta ut det på. Hade det varit hennes singel helg hade det garanterat blivit ett slentrianragg med meningslös sex. Men nu var det ingen option och hon ville inte att barnen skulle lida av hennes obalans.

Eftersom lördagen var sista dagen i deras gemensamma vecka brukade de alltid hitta på något utanför huset. Inget stort spektakel, men ett parkbesök eller badhuset. Ibland en eftermiddagsbio eller en cykelutflykt om vädret tillät. Men idag kändes det som om det var ett oöverstigligt projekt. Helst ville hon bara ligga i soffan och slötitta på TV.

Hur som helst så tog hon sig igenom dagen utan större blessyrer för varken henne eller kidsen. Dagens utflykt började med shopping av lite nya skolkläder, lunch på en pizzeria och avslutades med hopptornet. Kvällen blev en mysig lördag, med pasta & köttfärssås som avrundades med Toy Story 2. Som vanligt blev känslorna starka och gråten låg i luften. Även om det bara var en vecka till nästa gång så var det ändå en evighet. Både i deras och hennes liv. För att riktigt insupa kärleken sov de tillsammans i hennes säng.

Tommy anlände punktligt klockan 13 och de hade precis avslutat lunchen. Jessica såg att han hade något på lut, men tänkte inte göra det lätt för honom. Förmodligen hade det med jobbet att göra. Han hade aldrig riktigt accepterat att hon jobbade med Anita, som han tyckte var en iskall amazon.Under deras tid tillsammans hade han varit konstant svartsjuk på det faktum att jobbet tog mycket tid och att hon tjänade mer pengar än honom. Även om han gärna gjorde slut på dem!

Barnen blev som alltid glada över att se dem tillsammans, samtidigt som sorgen låg där på lut för de visste att stunden var kort och övergående. Efter en gemensam fika bar det av och vad Tommy än hade på hjärtat så fick det förbli där. Visst var hon nyfiken, men kände hon honom rätt skulle han ringa på kvällen när barnen lagt sig.

Som alltid kändes huset ödsligt när de åkt och tanken på en lägenhet inne i city dök upp. Såsom den gjorde varje söndag. Å andra sidan behövde barnen sin fasta punkt, det år som gått sedan skilsmässan hade inneburit tillräckligt stora förändringar för dem. Och när barnen var hemma var huset fyllt av liv och en trivsam plats, så det gällde bara att ta sig igenom singelveckan.

För att slippa ta samtalet med Tommy lurade hon med Malin på middag med efterföljande bio. En halvromantisk komedi som hon slötittade på medan oron för morgondagen började bubbla runt i magen. Om någon hade bett henne relatera handlingen efteråt hade de blivit grymt besvikna.

Telefonsvararen blinkade och visst var det Tommy. Som bad henne ringa oavsett vad klockan var, för han hade något viktigt att prata med henne om. Visst hade det varit skönast att strunta i det, men å andra sidan hade det legat och pyrt i henen hela natten. Av nyfikenhet och oro, så det var lika bra att ta tjuren vid hornen direkt.

Efter lite allmännt gidder och Tommys beklaganden över hennes jobbsituation blev det knäpptyst i luren. Jessica kunde riktigt se Tommy framför sig där han försökte komma till skott. Förmodligen strök han handen genom håret, först lite lugnt och naturligt för att sedan öka tempot till ett nästan maniskt beteende. Så hade han alltid gjort när han var nervös och med tanke på hans hummande och harklanden så hade han ett visst fladder inför det han skulle kläcka ur sig.

Jessica tänkte för sig själv att det förmodligen hade med en tjej att göra, han hade träffat någon och ville introducera henne för barnen. Hon var inte riktigt säker på hur hon skulle reagera, bli arg eller ledsen. Sanningen att säga så saknade hon Tommy, men visste inte om hon längre älskade honom. Som vän och far till hennes barn skulle han alltid vara viktigt, men som man var hon oklar över sina känslor.

Efter ytterligare en del hummande tog han mod till sig.

- Jag har fått nytt jobb och ska flytta till Stockholm
- Säg vad?
- Att jag ska flytta till Stockholm.
- Men barnen då?
- Kan vi inte prata om det?
- Det är väl det vi gör, pratar om det. Hur hade Du tänkt? Och när tänker Du flytta?
- Jessica, jag vet att timingen är kass men det är ett kanonjobb. En befordran och chans till en chefspostion. En verklig möjlighet. Vi pratade ju alltid om Stockholm Du och jag.
- Jo, men det var ju tillsammans. Nu är vi skilda och jag snart arbetslös.
- Du fixar säkert ett jobb, alla vet ju vem Du är och vad Du går för.
- Fat chance! Det är tvärdött. Du svarade inte på mina frågor. När flyttar Du och vad hade Du tänkt med Matilda och Oskar?
- De vill att jag börjar den 1:a september, efter sommaren. Och jag skulle gärna vilja att Matilda och Oskar flyttade med.
- Du är fan inte klok! Menar Du att barnen skulle flytta med Dig till Stockholm? Mina barn?
- Jessica, coola ned Dig. Jag hade tänkt att vi skulle ändra på vårdnaden. Att jag tog långhelger med kidsen, från torsdag till söndag. Då kunde de bo kvar hos Dig men vara ledig varje fredag.
- What? Barnen ska flytta med Dig men Du ska bara ha dem mellan torsdag och söndag. Sen då?
- Först hade jag tänkt det sa jag. Men nu när Du loosar jobbet kan Du också flytta till Stockholm! Chansen att få jobb måste vara bra mycket större. Och så kan vi ha det som vi har nu.
- Ska jag flytta till Stockholm och ge upp allt bara för att Du fått ett nytt jobb? Är Du riktig eller?
- Fan Jessica, Du sa ju själv att Du kommer förlora jobbet. Och vad har Du kvar här då? Visst några kompisar men sedan? Och vad är oddsen för att få ett jobb här kontra Stockholm? Snälla, vi behöver väl inte bestämma något nu. Du kan väl tänka på det så pratar vi senare om det. Please?
- Visst, jag kan tänka på det. Måste väl kanske smälta det först. Du får ursäkta men jag är inte direkt överlycklig.

Och det var hon inte. Oron för måndagens besked från hennes eventuella nya arbetsgivare försvann inför tankarna på Tommys flytt. Vad det skulle innebära för barnen. Och för henne. Väl medveten om att ytterligare en natt utan vila väntade, tog hon en insomningstablett och väntade in sömnen. En sömn som smög sig på henne stilla, där hon låg och grät sina ensamma tårar.