Del II, Kapitel 7

Första tanken när Jessica var panik!En het, brinnande känsla av att vara på fel ställe vid fel tidpunkt. Direkt när hon slog upp sina mascarakletiga ögonfransar insåg hon att gårdagen varit en tabbe av stora mått. Enda trösten i kråksången var att hon inte släpat med sig sitt offer hem, utan följt med till hans lilla etta med kokvrå.

Med bankande huvud och ångestfylld bröst smög hon sig försiktig ur sängen. Jessica funderade på att smita iväg tyst som fasiken, utan dusch och tandborstning men sinnade sig. En titt på klockan fick henne att förstå att hon förmodligen skulle komma hem samtidigt som Tommy och kidsen. En snabb titt i spegeln bekräftade vad hon misstänkte, hon såg för jävligt ut. Utsmetat smink, trasslig i håret och en doft av gammal alkohol. Fick Tommy se henne i det skicket skulle han inte behöva fundera två gånger över vad hon varit ute på för äventyr.

Shit shit shit var det mest kontruktiva som dök upp i hennes huvud. En iskalk dusch fick henne i ett något bättre skick och som en gåva från en högre makt så sov hennes ragg från gårdagen fortfarande. Hon skrev en snabb hälsning med läppstift på hallspegeln och kastade sig ut genom dörren. Först ute på gatan tordes hon andas ordentligt och hon började i sakta mak promenera hem. En lång promenad, men precis vad hon behövde i dagsläget. Det gav henne tid att nyktra till och vakna till liv, samt att hon i lugn och ro kunde fundera över sitt barnsliga beteende.

Direkt efter Tommys SMS hade hon dundrat ned till Stureplan och in på närmsta krog. Fram till bardisken och jakten på glömska började direkt. Mycket alkohol blev det och någonstans framåt småtimmarna hade hon utsett sitt offer, en alldeles för ung och naiv kille men klart lättfixad. Och hur mycket bättre mådde hon av det? Hur mycket bekräftad och älskad fick han henne att känna sig? Inte ett dugg! Jessica lovade sig själv att aldrig mer göra något så infernaliskt barnsligt. Nästa gång hon hamnade i säng med någon skulle det vara i nyktert tillstånd och med någon hon kände sig attraherad av, psykiskt såväl som fysiskt.

När hon började närma sig hemmet började ångesten så sakteliga komma tillbaka. Vad skulle hon säga till Tommy att hon varit? Vilken hållbar förklaring fanns det, nyinflyttad i Stockholm utan vänner? Att hon varit ute och festat men inte orkat ta taxi hem, utan tagit in på hotell? Inte direkt trovärdigt.

Precis när hon började falla till föga för den bistra verkligheten, att sanningen var det enda alternativet, så ringde hennes mobil. Yes, såklart! Hon hade ju varit på middag och blivit beruskad, stannat över natten hos Anders med fru. Det fanns absolut ingenting att anmärka på det. Visserligen var det den lilla detaljen att hon messat Tommy och sagt att hon skulle vara inne i stan vid ett visst klockslag, men det var inget som sa att hon inte hade åkt tillbaka!

Lättat över att ha hittat en lösning satte hon in Anders i situationen och han ställde upp utan att tveka. Som alltid efter ett samtal med Anders kände hon känslan av samhörighet, att hon fått den storebror hon alltid längtat efter. Och samtidigt insåg hon att Anders hade samma starka behov av hennes vänskap som hon av hans. En klart bra förutsättning för deras framtida relation.

När hon satte nyckeln i dörren hörde hon röster inifrån. Hon stramade upp sig och satte på sig sitt lugna leende, ropade hallå och klev in i köket. Där blev hon mer eller mindre överfallen av barnen och över deras huvuden såg hon Anders oroliga ansikte.

- Men hallå! Vad är det med er? Ni ser helt förstörda ut.
- För fan Jessica, var i helvete har Du varit?
- Vart jag varit? Hos Anders och hans fru på middag. Jag sov över där.
- Men varför ringde Du inte?
- Men jag messade Dig och Du var upptagen. Och jag kände inte för att åka hem till ett tomt hus.
- Fattar Du inte hur oroliga vi har varit?
- Men varför det? Hur visste ni att jag inte var hemma? Varför ringde ni inte på min mobil för?
- För det första så sov vi här allihop! Vi längtade efter Dig, och åkte hem när vi fått Ditt mess. För det andra så har vi ringt Din mobil non stop sedan midnatt. Jag var just på väg att ringa polisen.
- Allvarligt? Men gud så jag skäms. Fan också. Det var absolut inte min mening att göra er oroliga. Jag kände mig lite ensam igår och kände absolut inte för att sova i huset själv. Hade inte en aning om att ni var här, för då hade jag kastat mig i en taxi ögonaböj. Förlåt, snälla älskade ungar. Förlåt Tommy, det var inte min mening att ställa till det.
- Okej, men lova att aldrig göra om det. Aldrig mer
- Jag lovar. Garanterat.

Inom sig förbannade Jessica att hennes dåliga självförtroende gjorde att hon missat chansen att tillbringa natten med Tommy. Hennes dåliga samvete tärde på henne, men hon lovade sig själv dyrt och heligt att inte avslöja vart hon egentligen varit någonstans. Den relation hon och Tommy hade var bräcklig, den skulle garanterat inte klara av ett svek av den kalibern även om de inte på något sätt lovat varandra trohet. Men Jessica visste inom sig att Tommy inte skulle ha den minsta förståelsen för hennes agerande. Det här var en dumhet hon själv ställt till med och som hon själv fick leva med ångesten för.