Kapitel 2

En liten vit lögn har aldrig skadat någon tänkte hon och kröp ned i sängen igen. Barnen var hos Tommy den här helgen, men hon ville inte vakna upp med en främmande karl. Vara tvungen att genomlida en tryckande frukost när samtalet tröt och blicken irrade. Nej, då var det bättre att sova ensam. Helst fram till lunch tänkte hon, sträckte på sig belåtet och föll genast i en skön dvala. Bara vila en liten stund tänkte hon, sedan frukost.

Jessica vaknade av en ilsket ringande dörrklocka. Finns det något värre än att vakna av något annat än sig själv? Framförallt när man äntligen hade chansen att sova ut, dra sig hela dagen om man så önskade. Hon försökte negligera ringandet genom att trycka en kudde mot huvudet. Funkade det? Typ not at all!

Muttrandes gick hon mot dörren och vem står där om inte Annika! Typiskt, värsta skvallerbyttan i kvarteret. Grannskapets egen Se & Hör upplaga, enda skillnaden var att hon kom ut dagligen. Ibland flera gånger om dagen. Hon hade väl antagligen stått och gluttat bakom gardinen igår kväll och sett när hon kom hem med … ja vad han nu hette.

- Hej, jag väckte Dig väl inte?
- Jo det gjorde Du faktiskt. Jag var ute igår och det blev sent. Tänkte passa på att sova ut för en gångs skull.
- Oh, förlåt snälla Du. Det var inte meningen. Jag vet att det är Din barnfria helg, men eftersom klockan är 1 så trodde jag Du var uppe.
- Ett! Helvete, Tommy kommer med barnen om en timma. Shit, nu har jag bråttom. Förlåt Annika, men jag måste sätta igång. Ville Du något?
- Jag tänkte bara påminna Dig om Evelinas kalas idag klockan 16. Kommer både Oskar och Matilda?
- Eh…. Jo, självklart. Båda två. Klockan 16. Dom kommer. Absolut. Men förlåt mig, jag måste sätta igång.
- Då syns vi sen. Hej, hej

Helskottans, fel igen. Tommy skulle njuta i 180 och barnen bli förbannade. Hans stående issue under hela deras äktenskap var att hon hade noll koll. Vilket hon klart protesterat emot. Allt viktigt hade hon koll på, det var detaljerna som hon slarvade med. Som att hans chef inte alls hette Jörgen utan Jonas. Att Jonas fru var vegeterian och åt inte kött. Nej då, Jessica hade bedyrat att det var tvärs om. Att de bara åt kött. Snacka om misslyckad middag. Fast det borde vara preskriberat nu, men inte hos Tommy.

Minne som en jäkla elefant hade karln och nu fick han mer vatten på sin kvarn. Shit shit shit. Nu hade hon fuckat up big time. Missat kalaset, presenten hon lovat köpa var inte köpt och kläderna de ville ha på sig var inte tvättade. Det värsta av allt var att Tommy hade rätt. Jag klarar inte av att vara ensamstående mamma. Fan, fan, fan Det blir bara fel.

Jessica kände hur paniken började dra iväg med henne. Insåg raskt att nu fanns det två val.

Alternativ 1: Slänga sig ned i sängen igen, böla järnet och ömka sig.
Fördel: Att hon behövde göra noll och intet, kunde läka ut baksmällan i lugn och ro.
Nackdel: Barnen skulle bli otroligt besvikna och Tommy skulle le skadeglatt.

Alternativ 2: Lugna ned sig och tänka rationellt.
Fördel: Eventuellt skulle hon kunna rädda delar av situationen, och slippa svika barnen. Och slippa se Tommys flin!
Nackdel: Otrolig kraftansträngning

Det sa väl sig självt att det inte fanns något val! Alternativ 2, och med första punkt att ringa Tommy. Förnedra sig lite och be honom komma klockan 15 istället. Hellre att ta hans spydiga kommentarer än barnens ledsna blick. Sagt och gjort, ett kort samtal där Jessica berättade delar av sanningen. Utekvällen kom med och bakfyllan också, samt försovningen.

Otroligt nog var Tommy väldigt förstående, så han lovade ta kidsen på lunch och komma kring 15. Det gav henne hela 2 timmar att organisera ihop tillvaron. Raggardusch och i kläderna, bilkörning var inte till att tänka på så det bidde en bulle till Sickla Strand. Fort in på H&M och köpa in två stycken outfits passandes till ett 7 års kalas. Lite dyrt, men i krislägen får det kosta! Och ungarna skulle klart uppskatta det.

Leksaksaffären nästa anhalt, och under över alla under så fanns exakt rätt Barbiedocka på hyllan. En endaste som hon med våld kastade sig fram och slet åt sig mitt framför ögonen på en stackars mormor. Lite paff såg tanten ut. Men hey, välkommen till the real world tänkte Jessica och ångade vidare.

Okej, uppdraget utfört. Visserligen till en enorm kostnad och förmodligen hade hon spräckt sin budget de närmsta tjugofem åren. Till att skriva upp sig på extra schema, igen! Chefen måste tro att hon var en riktig arbetsnarkoman eller i desperat behov av pengar. Det förstnämnda var inte i närheten av verkligheten i alla fall.

Väl hemma igen slogs paketet in, kläderna placerades strategiskt på ungarnas sängar och själv drog hon järnet in i duschen. Två koppar kaffe senare och med en lätt kamouflerande make up såg hon faktiskt ut som en människa. Yes baby, nu är jag redo för ex make och livliga barn. Tillvaron som singeltjej i farten växlade snabbt över till rollen som ensamstående mamma, när hon med glada steg gick för att släppa in de små banditerna.