Kapitel 27

Snacka om uppvaknande. All jetlagg försvann ut genom fönstret och Jessica kände hur hjärtat formligen stelnade till is. Alla känslor virvlade runt i totalt kaos, ilska och sorg gick hand i hand med besvikelse och vrede. Tystnaden som fyllde bilen fullkomligen ekade i hennes huvud.

Tommy körde in till vägkanten och stannade bilen. Han tog hennes hand och bad om förlåtelse. För nyheten som sådan, men även för att hon fick det i knäet när det var tänkt att de skulle fira hennes hemkomst. Jessica satt som förlamad och lät hon prata, hon hade inte ens kraft att dra sin hand ifrån honom. Om det nu var det hon egentligen ville? En del av henne ville kasta sig i hans famn och gråta, böna honom att göra allt bra igen. En annan del av henne ville kasta honom ur bilen och långsamt backa över honom. Om och om igen.

- Jessica vännen, snälla säg något!
- Visst, men vad?
- Vad fan som helst. Att Du är arg, sårad, ledsen men prata med mig.
- När?
- Vad då när?
- När är det dags?
- Kring årsskiftet.
- Då blev det till i mars alltså.
- Yes. I slutet.
- När fick Du reda på det? Säg inte att Du vetat det i 3 månader utan att säga något?
- Jag fick reda på det precis när Du åkt. Jag hade ingen jävla aning.
- Vem är det? Någon jag känner?
- Det är ingen speciell. Det var bara en grej som hände.
- Hur i helvete kan Du säga att det inte är någon speciell. Det är mamman till Ditt barn! Någon måste hon vara. Någon som betytt något, eller menar Du att det var ett one night stand?
- Nej, inte så. Det vet Du. Det är inte min grej. Klart att hon betydde något, men det funkade inte.
- För att?
- Vad då för att?
- Varför fungerade det inte? Vad hände?
- Vi träffades strax efter jul. Genom en kompis. Hon bor inte här i stan. Vi höll ihop i några månader men det fungerade inte.
- Vad var det som inte fungerade, kärleken?
- Jo, den biten var helt okej. Jag blev förälskad i henne, det blev jag. Men resorna. Att bo på olika håll och så.
- Men vad händer nu då? När Du flyttar till Stockholm?
- Det gör egentligen saker och ting lättare.
- För Dig möjligen, men hur i helvete ska det bli lättare för henne då?
- Hon bor i Stockholm

Kapitel 26

Sista timmarna i New York ägnade Jessica åt att strosa Broadway upp och ned. Insupa atmosfären och fylla minnesbanken med bilder, att ta fram till tråkigare dagar. När taxin kom för färden till flygplatsen kände hon sig mätt och belåten. Hon såg verkligen fram emot att komma hem. Visst skulle hon gärna bott i New York, men det var för 10 år sedan och utan barn. Nu var hennes hem där barnen fanns, och även Tommy. Om inte som hennes man så som far till hennes barn och en nära vän. En person som alltid fanns där att lita på.

Flygresan kändes kortare på vägen hem, möjligen för att hon sov större delen av tiden. Bagageutlämningen fungerade smärtfritt och förhållandevis pigg gav hon sig ut i ankomsthallen för att ta flygbussen till centralen. Då möts hon av en stor skylt "Välkommen hem mamma" och där står hela ligan samlad! Oskar, Matilda och Tommy med en stor bukett blommor och saliga leenden.

Hon kastade sig i famnen på dem med ett vilt skrik och lyckotårarna rann. Hon var verkligen hemma, hos familjen. Hon mötte Tommys ögon ovanför barnens och försökte utläsa något i hans blick, men han vek undan hela tiden. Det såg ut som han skämdes och hon fick oroliga fjärilar i magen. Det kändes inte alls lika bra som det först hade verkat.

I bilen hem pladdrade barnen oupphörligen. De ville veta allt om New York, om hon varit i Empire State Building, hade hon sett ishockey, gått i Central Park men framförallt - vad hade hon köpt med sig för presenter? Slutligen slocknade de av utmattning, när det var dryga en halvtimmes bilfärd kvar.

En av de saker hon alltid gillat med Tommy var att tystnaden med honom kunde vara vilsam, men så var det inte nu. Istället kändes stämningen spänd och tryckande. Något hade hänt och det var förmodligen inget hon ville höra, men att skjuta upp det skulle inte göra saken mindre jobbig.

- Tack för att Du tog med Dig barnen och hämtade mig. Det kändes underbart att se er. Jag har längtat efter er.
- De har saknat Dig också. Och vi passade på att kolla lägenheten, köra upp lite prylar och så så det var egentligen inget större besvär.
- Men i alla fall. Det betydde massor för mig.
- Bra. Det var liksom meningen.
- Tommy, det känns som om det finns något vi borde prata om.
- Hur då menar Du? Har det hänt något?
- Du vet vad jag menar. Något har hänt.
- Nu har Du alla tentakler ute igen. Det är inget.
- Så jäkla väl som vi känner varandra. Jag vet att det är något. Förr eller senare kommer jag ändå få reda på det. Så det är väl bättre att ta det nu. När jag är beredd.
- Jessica...
- Jag lyssnar. Jag lovar. Jag kommer inte skrika, gråta eller bli förbannad. Jag lovar att lyssna och hålla tyst till Du är klar.
- Fy fan så jävla svårt. Kan vi inte ta det här imorgon? När Du är utvilad?
- Kom igen nu, jag är utvilad. Och berättar Du inte nu så kommer jag ligga och fundera hela natten. Måla upp alla möjliga och omöjliga scenarion. Så let it out.
- Jag vet fan inte hur jag ska säga det här.
- Prova med rakt ut. Rätt upp och ned.
- Jag ska bli pappa. Igen.

Kapitel 25

En skön känsla av självförtroende fyllde Jessica och hon kände sig oövervinnerlig. Den senaste tiden på hemmafronten hade hon känt sig tyngd av den osäkra framtiden, förhoppningarna om ett liv med Tommy och så hade självklart egot fått sig en redig knäck. Hennes tidigare frekventa raggningsturneér hade legat på is under en längre tid, men nu så. Nu var hon på gång!

Killen i baren hade defintivt upptäckt hennes intresse och verkade inte helt oäven. Hans blickar kom när han trodde hon inte såg, men ibland så möttes det och en skön känsla av spänning fyllde luften. Det var inte längre en fråga om, utan snarare när och hur. En känsla som Jessica var väl förtrogen med och välkomnade som en länge efterlängtad vän.

De närmade sig varandra så sakta, ett glas vatten ställdes framför henne med en djup blick som tillbehör, en skål nötter åtföljdes av ett leende. När det börjat lugna ned sig i baren kom han fram och presenterade sig. Jack kort och gott. Men det behövdes inte mer än så. Jack & Jess kändes som en bra kombination.

De pratade om allt möjligt svammel, den där typen av prat där orden egentligen inte fyller någon funktion utan är ett alibi för det som blickar och tankarna egentligen säger. Utan att fråga konstaterade Jack att Jessica skulle vänta till baren stängde. Vilket Jessica självklart bekräftade med ett sensuellt leende.

När baren stängde var det en halvtimme kvar till stängning och de hann med några varv på dansgolvet. Något som inte direkt dämpade deras förväntningar utan snarare ökade upp dem till kokpunkten. Det fick till följd att de lämnade dansgolvet efter en blick av ömsesidig bejakande. En kort taxifärd hem till Jack och de var äntligen ensamma. Fria att upptäcka varandra.

Och de gjorde det. Jack var en otroligt öppen och generös person, självsäker utan att vara stöddig. Att vara i hans närhet fick Jessica att släppa alla spärrar och hennes självförtroende var på topp. Bristningarna efter barnen bar hon stolt upp som tatueringar över hennes bedrift, hennes lite lätt slappa mage blev en varm bädd att vila på. Allt kändes helt rätt. Om än med ett snart slut. Kanske just därför det var möjligt att så fullständigt ge sig hän åt varandra.

Öm, trött men otroligt lycklig tog Jessica en taxi hem och fullständigt kollapsade på hotellrummet klockan 6 på morgonen. Med lite tur skulle hon lyckas få sig några timmars sömn innan det var dags att ge sig av till flygplatsen. Jack hade erbjudit sig att följa med henne, men hon hade sagt nej. Natten tillsammans var en engångshändelse utan framtid. Ett romantiskt avsked på flygplatsen skulle kännas totalt fel.

Med ett leende på läpparna somnade hon in, totalt avslappnad i både kropp och själ.

Kapitel 24

Tiden sprang iväg och Jessica kom aldrig utanför New York. Den planerade trippen till andra stater försvann hastigt och lustigt in i virvlet av det hektiska tempo som umgänget med Sara bjöd. Helt plötsligt var det dags att åka hem! Efter tre otroligt intensiva och lärorika veckor, där Jessica byggt upp ett kontaktnät utan dess like. Sara och hon hade skissat upp seriösa planer för ett framtida samarbete.

När Jessica kom hem skulle hon anmäla sig till utbildningen samt leta butikslokal, helst någonstans kring Sofo. Deras koncept skulle vara New York stylish, udda märkeskläder från trendiga unga designers som Sara skulle sköta tillsammans med skräddarsytt à la Jessica. För de kunder som inte kunde eller ville ha New York stylen fullt ut, skulle Jessica låna inspiration och sedan sy upp helt efter kundens önskemål. Det skulle absolut inte vara billigt, men det skulle vara unikt. En av allt, så risken för att stöta på kopior på staden var noll och intet.

Men först var det dags för avskedsfest big time. Sara hade slagit på stort och bokat in en trendig krog i Tribecca, som de abbonerade för kvällen. Sedan hade djungeltrumman gått och lokalen var knökad med allehanda sorts människor, som Sara kände på ett eller annat sätt. Och mitt i allt detta var Jessica som hedersgäst. Trots att hon inte kände ens en bråkdel av folket.

So what! Kvällen blev kanon, och så även Jessica. Den ena drinken efter den andra slank ned vilket släppte de kvarvarande små resterna av hämning. Hon babblade glatt på och flirtade vilt med närmsta karl. Utan andra avsikter än att ha roligt för stunden. Och ingen tog heller illa upp, för det var tydligen helt accepterat i deras kretsar.

I slutet av kvällen började en viss sentimentalitet tränga undan den berusande lyckokänslan. Visst längtade hon hem till barnen. Och till Tommy. Men avigsidan var att behöva lämna New York. En stad som verkligen kändes som hennes. Där hon stämde in till punkt och pricka. Hade hon varit singel och utan förpliktelser hade hon stannat kvar, lätt som en plätt. Men att fostra barn i New York, utan fast inkomst och som ensamstående mor var ingen hit. Det vara bara till att masa sig hemåt. Men först skulle hon festa tills natten var slut!

Efter en sejour på dansgolvet tog hon sig till baren för en vätskepaus. Och pang! Där stod han. Utrycket "tiden stod stilla" fick en helt ny innebörd, för när Jessica såg killen i baren kändes det som om hjärtat skulle stanna i kroppen. No matter what, men honom skulle hon ha. Femme fatalen i henne tog över och hon närmade sig bardisken med ett förväntansfullt leende. Hon lutade sig fram över bardisken, såg honom djupt i ögonen och beställde en Gin&Tonic. Släppte honom inte med blicken, och leendet blev alltmer sensuellt. Jakten hade börjat.

Kapitel 23

New York uppfyllde precis alla de förväntningar och drömmar Jessica hade. En otrolig puls i skön kombination med lugna, kontemplativa oaser. Alltid något nytt runt hörnet och det fanns verkligen någon för alla smaker i den här staden. Det enda hon hade lite svårt för var det hysteriska fokuseringen på att hitta en partner. Ungefär som att man inte var helt funktionsduglig om man inte hade en partner. Och hade man inte det så skulle man iaf ha en regelbunden ström av dejter, och helst repeat dejter. De var på något sätt mer betydelsefulla enligt den outtalade poängskala som rådde.

Sara var dock inte alls inne i den svängen, och inte heller hennes modell kollegor. Fast å andra sidan var de flesta av dem européer med en något mer avslappnad syn på det här med partnerskap. De flesta av New York borna reagerade med bestörtning när de hörde att hon var skild, och än mer när de förstod att hon inte heller var omgift utan lycklig singel. Utan en fullsmockad dejtingagenda.

Bara för att testa på det körde hon och Sara en kväll speed dating, som tydligen var hur hett som helst bland de stressade och karriärssugna New York borna. Men det gick bort. Hur andefattigt som helst, att på några få minuter avverka en egenhändigt komponerad frågelista för att sedan addera ihop för- och nackdelar. Att gå på känsla och intuition var tydligen inte så beprövat. Jessica lyckades speed dejta totalt 5 stycken herrar varav 3 stycken bad om hennes telefonnummer. Förmodligen för att de trodde att hon var i desperat behov av kravlös sex, vilket alla frånskilda kvinnor var enligt deras sätt att se på saken. Det var dock ingen av herrarna som uppfyllde Jessicas kriteria för en potentiell dejt.

När värdinnan för evenemanget frågade ut Jessica efteråt, vad hon tyckt om hela grejen så blev hon mäkta förvånad när hon hörde vilka krav Jessica hade. Enligt hennes måttstock var de otroligt naiva och fånigt romantiska, som tagna från en kärleksroman. Värdinnan anståg att yrke, ekonomi och framtidsutsikter borde stå högst upp på listan, medan Jessica ansåg att moral, humor och personlighet var det viktigaste.

Sara den stackaren råkade ut för den ena galnare än den andre. Den förste hade som krav att hans blivande fru skulle vara oskuld. Inte så jättevanligt bland 25 åriga européer. Den andre herren var bara allmännt tråkig, hans största intresse var fossiler från stenåldern. Förmodligen var han även en kvarleva från den tiden. Den tredje killen var gay, men ville inte avslöja det för sina arbetskamrater varför han hängt med. Fast han var å andra sidan otroligt trevlig. Den siste gubben var en regelrätt nutcase. Han vägrade titta Sara i ögonen när hon pratade, eftersom hon hade gröna ögon vilket enligt hans tycke var ett tecken på satanism.

Trots att kvällen inte gav frukt på dejtingsidan så gav det å andra sidan en hel del stoff att garva åt under de kommande kvällarna, som ägnades åt ett seriöst uteliv. Det i sin tur krävde långa och slappa förmiddagar, vilket Jessica kunde ägna sig åt med gott samvete.

Genom Sara lyckades hon få till möten med en hel del av NYs unga och trendiga designers. Och ju mer hon såg desto mer taggad blev hon. Skit detsamma vad Tommy tyckte, hon skulle fasiken gå tillskärarutbildningen och ge det en chans. Det kunde inte mer än misslyckas! Men det skulle inte vara någonting i jämförelse med att aldrig ha provat på. Den ångesten skulle hon inte vilja leva med.

Sorry..

Jag har storyn klar i huvudet, men inte tiden... Tänkte försöka skriva klart i påsk - men är det ngn som läser? Jag får inga kommentarer och då känns det svårare. Jag är en sådan sucker för uppmärksamhet....*s*