Kapitel 6

Veckan gick som på autopilot och Jessica var tacksam att det mesta flöt på utan problem. Hon var totalt ofokuserad på jobbet, tankarna låg och malde hela tiden. Egentligen utan att något konkret ploppade upp, mer än allmän olust. Att något var på gång, en process som startat och skulle ta henne någonstans. Det var bara att slappna av och glida med, något som inte direkt passade henne jobbmässigt. Där var det hon som höll i ratten och styrde, men inte nu inte.

Hemmafronten var som alltid när kidsen var hemma, tidigt hämtning på fritids. Hon och Tommy hade varit oense om det mesta, utom när det gällde ungarnas tid på dagis och skola. Barnen skulle aldrig ha längre "arbetsdagar" än vad de hade. För säga vad man vill så tog det på krafterna att vara i dagis eller skolmiljö. De hade alltid försökt hålla lämningen till strax före 9 och hämtning aldrig senare än fyra. Nu när ungarna gick i skolan var det 8 som gällde, men i gengäld brukade hon hämta dem vid tre tiden, absolut senast halvfyra.

Visserligen gnyddes det en del, för kompisarna var kvar på fritids ganska länge. Men Jessica var stenhård, inte bara för deras skull utan även för sin egen. Att hämta överstimulerade barn kring fem och sedan försöka få till en skön kväll var stört omöjligt. Hon värdesatte de timmar hon hade med barnen och ville hinna med mer än tjatet inför kvällsrutinen. På det här sättet hann de med lite mer, en promenad ibland eller ett spel på vardagsrumsgolvet.

Men just den här veckan var inte en av hennes bättre, vilket ungarna märkte av. De var såpass stora att de förstod att något var på gång, så hon berättade läget för dem. Avdramatiserat så att de inte skulle oroa sig i onödan. Matilda var mest orolig för att pengarna skulle ta slut, medan Oskar tyckte det var lite coolt att hon kanske skulle bli arbetslös. Inte för att egentligen förstod vad det innebar, men han var en sucker på förändringar. Allt som avvek från vardagen var coolt enligt honom.

Hon hade ett snack till med Anita, men märkte att det inte flöt som det brukade. Förståeligt eftersom Anita var tvungen att stänga av, för att inte ångra sitt beslut. Det var ju hennes baby som hon sålde! Som hon ägnat så mycket kraft och energi åt, som hon nu övergav. Kollegorna var inte så oroliga, en del såg t o m fram emot att bli sparkade och få ett saftigt avgångsvederlag. Men å andra sidan hade de inte vuxit upp med DC på samma sätt som Jessica, som var den 2:a personen Anita anställt. Och det var där som Jessica lärt sig allt hon kunde.

Helt utan akademiska meriter hade Anita beslutat att ge henne chansen och Jessica hade tagit den. Visst hade hon ett bra rykte i branschen, men tiderna var tuffa och konkurrensen om de få lediga jobben hård. Samt att hon hade en klar nackdel, kvinna över 30 och två små barn. Hon hade redan börjat sondera terrängen lite smått, men inte märkt något direkt intresse. Visserligen kunde hon inte tala klarspråk än, eftersom fusionen än så länge inte var officiell. Men när hon hintade att tiden kanske var mogen för förändringar, var det ingen som nappade.

Hon bestämde sig för att inte få panik ännu, först skulle hon avvakta vad slempropparna kom med för bud. De hade lovat att höra av sig inom en vecka, så det var i princip bara veckoslutet kvar. Sedan visste hon vad som gällde, och då kunde hon sätta igång en actionplan. Till dess gällde det att ha is i magen och försöka fokusera på dagsläget.

Fredagskvällen kom precis som den brukar, efter torsdagen och med hämtning redan klockan 2. Hon och kidsen tog bilen till Söderhallarna, där de brukade shoppa inför myshelgen. Ett nöje som Tommy och hon hade infört som nygifta, så det var inte utan en viss sentimentalitet som hon gick där mellan stånden. Barnen älskade att både provsmakandet och handlingen. Det blev både salami, goda biffar och ost i mängd. För att vara så små hade de en väl utvecklad smak för delikatesser, som hon fick ta på sig ansvaret för. Men det gjorde hon så gärna.

Medan hon lagade maten satt barnen framför Bolibompa och hon passade på att ringa Tommy. Svepskälet var som vanligt att stämma av söndagens överlämning, men i ärlighetens namn så saknade hon honom. Inte på vardagarna, men just inför helgen så kom saknaden över henne. Och så var det även ett visst spionage, var han hemma? Och var han själv? Klockan sex var han iofs alltid hemma, så det gav inga större ledtrådar, men hon trodde hon kunde höra på rösten om han hade något på gång.

Tommy var lika rar och trevlig som vanligt. Förmodligen hade han helt lämnat henne bakom sig, för hans röst var helt neutral. Överlämning helt enligt tidigare överenskommelser, inga nyheter där inte och visst kunde han komma en timma tidigare för att hjälpa henne med en kontakt som satt löst. En juste kille som vanligt.

De pratade på om bagateller när Jessica helt plötsligt kände hur strupen snördes ihop och gråten brände i halsen. Hon fick inte fram ett ord, och kämpade för att kunna andas tyst utan att avslöja sig. Men när Tommy frågade henne något så kunde hon inte få fram ett ord. Hon hörde hur han först blev sur, men sedan när det fortfarande var tyst kom oron fram i hans röst.

- Jessica, snälla säg något. Vad är det som händer? Har Du gjort illa Dig?
- Jessica, söta Du. Visa att Du är där. Säg något. Vad som helst.
- Förlåt, men jag är bara så ledsen.
- Men snälla Du, låt oss inte börja älta skilsmässan igen.
- Det är inte det. Jag lovar.
- Vad är det då?
- Jag saknar Dig.
- Jessica, snälla. Du lovade.
- Jo jag vet, men jag saknar Dig som min vän. Att prata med.
- Är det något särskilt som hänt?
- Yes. Jag kommer förmodligen att få sparken!

Och så berättade hon hela historien för honom. Samtidigt som det kändes skönt att lätta sig så blev hon samtidigt förbannad på sig själv. Återigen hade hon visat sig liten och svag, låtit honom få övertaget. Även om han var hur nice och förstående som helst nu så skulle hon garanterat få igen det. När han fann det lämpligt. För han var som en satans elefan, glömde aldrig något.