Kapitel 22

Utsövd och förväntansfull som en tonåring på sin första dejt gav sig Jessica ut i vimlet nästa morgon. Lite stillsam fönstershopping som uppvärmning åtföljdes av ett besök på Moma, där hon även passade på att luncha. Eftermiddagen spenderades i Tribeca där hon lyckades spendera en och annan peng.

Det var ganska så lätt att få kontakt med människor, alla log och var otroligt hjälpsamma. Fast att därifrån ta steget och fråga om de ville äta middag med en helt främmande människa var inte att tänka på. Inne på Macys frågade hon en av sminktjejerna vart man kunde gå och äta middag som ensam tjej. Bruden gjorde stora ögon, men gav henne en ingående lektion i konsten att dejta. För det var tydligen den gällande regeln här - man dejtade! Och för att komma in i dejtingsvängen fanns det lite olika alternativ, antingen var man ett tjejgäng som gick ut tillsammans och då stötte ihop med potentiella kandidater. Eller kontaktannonser. Eller internet. Eller dejtingfirmor. Eller dejtingdinners. Eller speeddejting. Det verkade som om det fanns hur många olika varianter som helst.

Jessica försökte förgäves få tjejen att förstå att det inte var någon dejt hon var intresserad av utan rätt och slätt att äta middag. Utan sällskap, men där det var okej och hon inte uppfattades som någon mystisk kuf. Där hon kunde känna sig komfortabel och avslappnad. Men det gick garanterat inte in i donnas huvud så Jessica tackade för hjälpen och gick. Efter några steg kände hon en klapp på axeln och hon vände sig om. En ung söt tjej log mot henne och frågade om hon möjligtvis var svenska, på klingande skånska.

- Jovisst. Men hur visste Du det?
- Med Ditt utseende måste Du vara amerikansk, tysk eller skandinav. Men med tanke på vad Du frågade om förstod jag att Du måste vara skandinav. Vi verkar vara de enda tjejer som tycker det är okej att gå ut och äta middag solokvist.
- Tydligen. Men det verkar inte direkt vara gångbart här i stan.
- Nopi, det är det tyvärr inte. Visst går det, men känner man inte folk på restaurangen eller är en känd person så blir man sedd som lite suspekt. Det är väl en av avigsidorna med NY. Alla är så otroligt inne på dejting. Den stora amerikanska drömmen är inte längre att bli rik utan att dejta.
- Hade jag vetat det innan så kanske jag hade tagit med mig kidsen på semestern. Då hade jag iaf haft ett alibi för att ge fasiken i att dejta.
- Aha, är Du här på semester? Första gången eller?
- Yes mam. Du då, bor Du här?
- Ja, i alla fall största delen av året. Jag bor i Paris också, men det är mestadels på vinterhalvåret.
- Du är modell då antar jag?
- Jepp, fast jag försöker slå mig fram som designer.
- Seriöst? Designer. Åh, det är min stora dröm.
- Då har Du hamnat i helt rätt stad för att skaffa inspiration iaf.
- Ursäkta om jag är påflugen, men skulle vi inte kunna ta en fika tillsammans? Om Du har tid alltså?

Men det hade inte Sara, som den undersköna madamen hette. Däremot middag. Och Jessica hade hastigt och lustigt lyckats fixa sig en dejt, även om det inte var direkt enligt NYs regelbok för dejter.

Sara hade fixat bord på en heltrendig restaurang down town, där hon verkade ha en tumme med personalen. Det blev en hel del flams, skvaller och seriöst jobbsnack. Trots att Sara förmodligen var mer än 10 år yngre hittade de verkligen varandra och kvällen avslutades med en klubbrunda. Med Sara som guide var det inga problem att komma in någonstans, för blonda fotomodeller gick visserligen 20 på ett dussin men blonda, svenska modeller hade carte blanche på klubbarna. Förmodligen för att de hade rykte som skötsamma och smarta, oftast drogfria så det blev inget stök.

Att se NY klubbvärld var något som Jessica bara kunnat drömma om, och nu stod hon här. Centralt placerad på ett dansgolv, omgiven av det vackra folket och helt avslappnad. Snacka om att känna sig levande. Lite oseriöst flirtande, ett antal erbjudanden om nattlogi åtföljdes av en nattmacka på en dygnetrunt öppet deli i sällskap med en del av Saras vänner.

Efter 24 timmar i NY hade Jessicas helt lediga agenda plötsligt blivit fylld av roliga evenemang. Redan nästa dag skulle hon följa med Jessica på en plåtning för att på kvällen gå på vernissage. Söndagen skulle ägnas åt en välgörenhetspicnic åtföljd av en filmpremiär. Och så vidare. Snacka om att "göra stan"!

Kapitel 21

New York! Hur låter inte det? Som en dröm. Ända sedan Jessica förstått att det fanns en stor värld utanför Sverige så hade USA, och framförallt New York varit hennes drömmars mål. Att få gå ned för 5th Avenue och spana i de lyxiga butikerna. Strosa runt i Greenwich och suga i sig det exotiska gatulivet, promenera i Hyde Park och besöka Frihetsgudinnan. Och nu var hon här!

Genom tips från kompisar hade hon hamnat på ett trendigt litet hotell på en av Broadways sidogator. Visserligen var priserna hutlösa, men det kunde det vara värt. Det var första och förmodligen enda gången hon hade chansen att besöka The Big Apple. Jessica kände själv hur fånig hon var som inom sig rabblade varenda klyscha hon kunde komma på. Men vad tusan då, hon var ju här. En stad som hon fullkomligt slukat i bok- och filmform. Och nu skulle hon verkligen göra det mesta av tiden. Ingen direkt budget och inga planer. Bara go with the flow och ha roligt.

Flygresan hade varit helt okej, visserligen otroligt tråkig plastmat så hon var klart glad att hon hade stödproviant i form av hemmagjorda mackor. Visst hade hon känt sig lite lantlollig när hon packade upp dem, men med tanke på de blickar hon fick av medpassagerarna efter de provsmakat plastmaten så hade hon gjort så hade hon nog varit ganska smart! Flygvärdinnan hade snörpt lite snorkigt på munnen, men det kunde Jessica bjuda på. Hon hade mycket väl ingrodda fördomar mot flygvärdinnor och de tänkte hon inte ändra på i första taget inte. En av hennes mors bästa väninnor hade varit flygvärdinna för typ 100 år sedan och utgick man från den madamen som norm var hennes fördomar ingen direkt överdrift. Snarare tvärsom.

I taxin på väg från Newark sa hon i princip inte halvsju utan satt och tittade ut genom fönstret med halvöppen mun. Det var så otroligt häftigt, hon kunde inte fatta att hon faktiskt var här. När de kom till Manhattan så öppnade sig en helt ny värld. Den känslan hon fick var helt sanslös, så levande. Det var som färgerna blev skarpare, konturerna klarare och ett moln lyfte sig från hennes ögon.

Innan hon hade rest hade en väninna sagt till henne att New York lämnar ingen oberörd, antingen hatar man staden eller så älskar man den. Jessica visste precis vad hon menade och i hennes fall var det kärlek vid första ögonkastet!

Efter att ha installerat sig på rummet var det bekväma skor på och ut på långpromenad, med karta i högsta hugg. Efter att ha vandrat hela Manhattan från top to bottom började hon förstå hur det hängde ihop, och så länge hon rörde sig på Manhattan behövde hon inte oroa sig. Iaf inte så längde det var dagsljus ute. Visst var hon sugen på att utforska Queen, Bronx osv men inte på egen hand.

När hon kom tillbaka till hotellet kom en känsla av oro över henne. Hur i helsicke skulle hon göra med middagen? Går en ensam tjej ut och äter här? Efter att ha velat runt insåg hon att det var ett alldeles för stort steg att ta ikväll. Hon behövde först och främst mat, sedan sömn och acklimatisering. Sedan så kanske hon skulle klara av den biten. I annat fall fick hon leva på Room Service i 2 veckor!

Med det beslutet fattat beställde hon upp en brakmåltid utan dess like, krönt av en flaska vin. Ett långt skön bad i väntan på maten och sedan åt hon uppkrupen i sängen, medan hon slötittade på amerikanska talkshower. I bakhuvudet låg Tommy och barnen som små ömma minnen, att ta fram strax innan sömnen överföll henne.

Kapitel 20

Jessica kände sig som en tonåring, med en mage i uppror och en stegrande nervositet. Samtidigt kände hon sig fånig, det var ju för sjuttsingen Tommy. Som hon varit gift med i evigheters evighet. Som hon sovit med flera 100 gånger! Tommy som hon älskat och hatat, som fått henne att gråta sig till sömn ett otal gånger. Hennes bäste vän och samtidigt mannen som svikit henne genom att sluta älska henne.

Ett tag föresvävade tanken att hon inte skulle låta honom stanna över natten, men så tog känslorna över. Försiktigheten fick fara all världens väg, och hon följde känslorna dit de tog henne. Och det var till hennes säng där de återigen fick uppleva en del av den magi som funnits mellan dem. Det blev en lång natt, fylld av skratt och tårar i en salig blandning med åtrå och ömhet. Den slutade först någon gång i tidig gryning när de somnade av ren utmattning.

Jessica vaknade först, några timmar senare, med en känsla av frid inom sig. Hon låg stilla och såg Tommys ansikte sakta vakna till liv. Ryckningarna i ögonbrynet som avslöjade att han var på väg upp ur djupsömnens trygga famn. De lite små flämtande andetagen som avslutades med en grymtning. Och till sist for ögonlocken upp och han såg sig förvirrat omkring för att möta hennes blick med ett generat leende. Jessica lade handen över hans mun, för att tysta de ursäkter och förklaringar han såg ut att vilja häva ut sig.

- Du behöver inte säga något. Jag vet. Det var rätt för stunden och innebär ingen ändring.
- Jessica, gumman. Du låter så hård. Så kategorisk. Det är inte så jag menar.
- Jag vet. Det är lugnt. Vi vet båda var vi står. Jag kommer inte kasta mig i famnen på Dig igen. Och jag lovar att jag inte kommer tro att det är vi igen. Promise! Okej?
- Visst det är lugnt. Men det är inte det att jag inte tycker om Dig. Det vet Du.
- Jag vet. Och jag tycker om Dig med. Och jag vet att vi inte är ett par igen. Det som hände inatt var väl ett farväl. Till vårt gamla liv. Huset. Allt.
- Fan Jessica. Det låter så slutgiltigt när Du säger så.
- Men det är ju det. Vi lämnar allt det gamla bakom oss. Totalt.
- När Du säger så där ångrar jag mig nästan. Jag vill vrida klockan tillbaka. Se barnen vara små igen och göra om allt från början.
- Men det är ju så det är när man ser i backspegeln. Då kommer man bara ihåg dem fina stunderna. Glömmer det som var slitigt och jävligt.
- Visst. Men ändå.
- Tommy, kom igen. Det är jag som är romantikern. Den som lever i drömmarna och blundar för verkligheten.
- Ja ja ja, I know. Faktum är att jag tror att våra beslut är bra. Och att det kommer bli kanon för ungarna. Oavsett vad som händer med oss.

Och med det tog stundens förtrolighet slut, för i samma ögonblick kom Oskar & Matida inrusande och gjorde stora ögon när de hittade dem i samma säng. Förvirringen varade dock inte länge utan övergick snabbt i ett allmänt kramkalas som avslutades med ett sista gemensamt bad . Det blev en otroligt fin och mysig stund, med en hel del avsked och när taxin kom för att ta Jessica till flyget var alla färdiga för avsked.

Ett stort kramkalas blev det och många tårar. Jessica och barnen skulle vara ifrån varandra i 3 hela veckor. En evighet! Samtidit såg de fram emot att få tillbringa oinskränkt tid tillsammans med sin far. Och Jessica såg fram mot sin resa, med både spänning och oro. Ensam i New York! Ett one in a lifetime tillfälle som hon skulle suga varje droppe ur.

Vad som skulle hända sedan återstod att se. För visst fanns det något kvar mellan henne och Tommy, absolut. Men exakt vad och hur långt det skulle räcka återstod att se. Till dess skulle Jessica leva efter sitt gamla motto "Tomorrows another day" som Scarlet O'Hara skulle ha sagt!

Kapitel 19

De gånga veckornas humörsvängningar hade inte direkt varit en bra förutsättning för produktivt arbete. Men å andra sidan hade Jessica mentalt redan lämnat företaget. All hennes lojalitet försvann när omfattningen av Anitas svek blev tydlig för henne. Jessica dök punktligt upp klockan 08.30 varje dag och satt i princip av tiden till det var dags att gå hem. Hon skötte plikttroget de uppgifter som dök upp, avvecklade de case hon hade ansvaret för och slussade successivt över kunderna till andra projektledare. Och i slutet av månaden var hennes närvaro på jobbet totalt onödigt, vilket även stod klart för de nya ägarna. Hon fick alltså lämna skutan och fri som fågeln tog hon sig en shoppingtur på vägen hem.

Biljett till New York var bokad, passet fixat och humöret redo. Kidsen såg fram emot en längre sammanhängande period hos Tommy så hon kunde resa utan ett uns av dåligt samvete. För första gången i sitt vuxna liv skulle hon utomlands på egen hand. Och för allra första gången skulle hon till New York! Eventuellt skulle hon därefter försöka ta sig till Californien, men så långt hade hon inte kommit än. Bara biljetten till New York var ett stort steg för henne. In fyra dagar skulle det bära av. Avresa från Kastrup i gryningen hade gjort att hon bokat in sig på flygplatshotellet, så den egentliga avfärden låg bara 3 dagar bort.

Enligt allt hon hört skulle maj månad i New York vara det optimala. Bra shopping, lagom varmt och inte drösvis med turister. Hon skulle t o m ha en chans att komma in på de läckra barerna man kunde se i TV såporna. Om hon nu tordes gå dit! Väskan var packad och allt praktiskt fixat, så de kommande dagarna kunde hon ägna fullt ut åt Oskar och Matilda. Hon var med dem i skolan och fick även nöjet att att vikariera i klassen en dag, när den ordinarie läraren hastigt däckade i maginfluensa. Det gav henne en blodad tand och Jessica beslöt sig för att söka upp en lärarvikariepool i Stockholm. Inte så mycket för ekonomins skull som för att ha något att göra.

Så kom då sista dagen hemma med kidsen. Sista kvällen i husett där barnen fötts och sett sina första levnadsår. Gosedjur och alla viktiga minnen var packade, kläder i väskorna och de var redo att röra på sig. På barnens begäran kom Tommy över på middag. Den sista familje-middagen i huset skulle firas med favoriträtter och i en trivsam andra, om än ackompanjerad med lite tårar. var och en hade fått önska sin egen favoriträtt vilket innebar att middagsbordet innehöll en salig blandning av mat. Där fanns rökt lax, fiskbullar i hummersås, bruna bönor & fläsk och så en stor portion lasagne. Om nu någon mot förmodan skulle lyckas få i sig efterrätt fanns även här ett stort utbud, då barnen hade formligen frossat i glassdisken.

Barnen skålade Seven Up medan hon och Tommy förlustade sig med Jacobs Creeks röda. Stämningen var glad och varm, minnen blandades med tankar om framtiden och kidsen var klart upplivade inför tanken att flytta till Stockholm. Tommy verkade mer avslappnad än på länge och Jessica formligen såg hur han sänkte guarden. Efter deras erotiska hångel för några veckor sedan hade han hållt henne på en armlängds avstånd, men ikväll var det som på den gamla goda tiden.

Efter middagen blev det filmvisning av gamla familjerullar till kidsens stora glädje. Jessica och Tommy satt med sentimentala tårar i ögonen, båda uppfyllda av tankar på hur lyckliga de än gång varit. Hur stora drömmar de haft och vad deras liv kunde ha blivit, om allt hade gått som det skulle. Om det var av sentimentalitet eller åtrå vet hon inte, men Jessica drabbades av en otrolig längtan efter Tommy. Att få naken krypa ned med honom och bara känna hans närhet. Förmodligen kändes det så starkt i luften för Tommy vände sig mot henne och såg henne djupt i ögonen. Ett allvarlig blick följt av en nick, och Jessica förstod vad han menade. Han tänkte stanna över natten.

Kapitel 18

När hon träffade Tommy vid lunch nästa dag kunde han genast se att något hade hänt, något positivt. Han blev både glad, men samtidigt lite misstänksam när hon berättade om sin nya idé. Framförallt var han otroligt nyfiken på hur hon kommit fram till det, eftersom han visste hur feg hon var för nya saker. Rädd att lämna gamla invanda spår.

Och så hade han förstås fått rapport från kidsen! Att en man hade ätit middag hemma hos dem, och legat i soffan när de vaknade. Vilket Jessica lugnt förklarade att det hade han i och för sig inte med att göra, men eftersom hon var den öppenhjärtliga person hon var så kunde hon meddela att det var en helt platonisk vän, absolut inget annat.

Under en kort stund föresvävade det Jessica att Tommy var svartsjuk, men det slog hon snabbt bort. Började hon tänka i de banorna skulle hon väcka hoppet till liv igen. Och bli besviken. För vilken gång i ordningen visste hon inte, alltså portförbjöd hon de tankarna totalt.

Istället fokuserade hon på de tankar hon hade kring framtiden. Eftersom hon nu fått en resa till skänks tänkte hon vara totalt egoistisk och åka ensam. Så första frågan var om Tommy kunde tänka sig att ta barnen i 3 veckor? Visserligen skulle hon bara vara borta i 2, men en vecka tänkte hon använda till att tömma huset. I gengäld skulle hon ta Oskar och Matilda när det var Tommys tur att flytta. Hon hade tänkt sig en resa till värmen med sol och bad, kanske Grekland. På så sätt skulle kidsen slippa allt det tråkiga med att packa och kasta, samt att de slapp säga adjö till ett tomt hus. Och med lite tur skulle de kunna kliva in i ett färdigt hem.

Här blev det inga som helst problem, för Tommy hade varit inne på de tankarna också. När det sedan kom till hennes boende var han däremot mer motsträvig. Varför skulle hon bo i andra hand och riskera att åka ut när som helst? Insåg hon inte vikten av att barnen fick en fast punkt osv. Och visst gjorde hon det. Men samtidigt, om hon nu absolut inte trivdes i Stockholm så var det totalt onödigt att skaffa sig en permanent bostad den första tiden. Även om hon trivdes var det också dumt, för hon visste inte var hon ville bo. Eller var hon hade råd att bo.

Även här kunde de enas efter en del diskussioner fram och tillbaks. Innerst inne var Tommy förmodligen lättad över att hon beslutat sig att flytta med till Stockholm, trots att de inte längre var ett par. På det här sättet kunde barnen fortsätta sitt boende med dem båda, utan att inkräkta på skolgång eller annat. Och eftersom de hade varandra så skulle förmodligen inte avskedet till kompisarna bli alltför traumatiskt.

Jessica och Tommy var rörande överens om att deras lösning gynnade dem alla, både på kort och lång sikt. För att vara frånskilda makar var de trots allt oerhört bundna vid varandra, dels genom barnen men även genom sin vänskap som fanns där. Och förhoppningsviss alltid skulel finnas där. Fast när Jessica släppte bomben var enigheten lång borta:

- Är Du verkligen allvarlig nu?
- Dödligt allvarlig. Men vad är det som är så farligt med det?
- Seriöst Jessica, vad fan tänker Du med?
- Exakt vad menar Du med det?
- Jamen vilken framtid finns det i det?
- Kanske ingen alls. Eller kanske massor. Det vet jag inte förrän jag provat, eller hur?
- Så Du tänker på allvar slösa bort Dina pengar på en flickdröm?
- Det är mina pengar eller hur?
- Visst, men kom inte till mig när de är slut.
- Det skulle aldrig falla mig in. Å andra sidan kan Du ge Dig fan på att jag tänker nita Dig om Du säger "vad var det jag sa" om det går åt pipsvängen. Lite support hade känts okej.
- Klart jag förstår det, men vilken vän skulle jag vara om jag stöttade en sån befängd idé. Någon måste ju se klart på situationen.
- Tommy, har jag någonsin legat någon till last? Har jag inte alltid fullföljt vad jag åtagit mig?
- Visst, men det är ju annorlunda. Jag menar, Du har ju alltid haft någon som lagt upp riktlinjerna åt Dig. Är Du helt solo måste Du fixa rubbet. Och face it, ordning är inte Din starka sida.
- Kanske inte. Men jag tror i alla fall att jag kan greja det. Och skulle jag misslyckas så har jag i alla fall provat.
- Men om Du inte fixar det då, klarar Du av nederlaget?
- Förmodligen. Jag hoppas det. Men jag skulle absolut inte klara av att gå livet igenom och undra hur det skulle kunnat vara.
- Jag antar att jag inte kan övertyga Dig att låta bli?
- Nopi. No way.
- Jaha ja, då är det väl bara att säga lycka till. Men kom inte till mig och gråt när det går åt fanders.
- Vet Du Tommy att när det gäller eventuellt gråtande så finns det andra ställen jag hellre går till! Men lite support från Dig hade inte varit helt fel.
- Sorry Jessica. Men jag är bara orolig att Du ska ta Dig vatten över huvudet. Eller bli sårad. Men det är klart att om Du verkligen vill så ska jag stötta Dig. Självklart.

Så visst kom det till någon slags enighet även i detta, även om Jessica tyckte att Tommys reaktion var lätt överdriven. Det var ju inte direkt så att hon tänkte omskola sig till balettdansös eller hjärnkirurg. Det var en simpel tillskärarutbildning! Med en baktanke att starta egen atelje. Och visst var det en flickdröm, grundad på åratals lek med Barbiedockor i vackra klänningar. Men måste allt vara så otroligt förnuftigt jämt? Och vem vet, kanske just Jessicas dröm kunde slå in?

Kapitel 17

Kvällen blev precis vad Jessica behövde. En lång och känslofylld resa genom det gångna årets händelser, och en mans sätt att se på sakerna. Ett bollplank, ett stöd och en vän kom i form av Anders. Kvällen började visserligen inte alltför väl, då Oskar i ett anfall av ridderlighet skulle värna om sin mors heder. Efter att noggrant frågat ut Anders om hans egentliga avsikter, på ett icke helt subtilt sätt, hade Oskar tydligen accepterat Anders lugna intygande om att han rät & slätt var en vän. Nothing more, nothing less. Matilda var mer cool inför det faktum att en främmande karl satt på Tommys plats. Hon tittade länge på honom och frågade sedan om han var kär i hennes mamma. När hon fick ett nekande svar nöjde hon sig och fortsatte äta med god aptit.

Men som sagt, utöver det var det inga större problem. Anders fick t o m läsa godnattsagan för Oskar som helt sonika konstaterade att killar läste mer killiga sagor. Sedan inföll sig lugnet och friden. En flaska vin räckte förvånansvärt länge och Jessica kände hur en stillsam frid fortplantade sig i henne. Egentligen var det nog inte panik eller depression hon tidigare upplevt, utan ren och skär ensamhet. Även med sina älskade barn i huset så var hon ensam, svältfödd på äkta närhet och vänskap. Hennes tillfälliga ragg var just det, en relation för stunden som inte var i närheten av andra känslor än de rent fysiska.

Anders var en otroligt klok människa, som upplevt mycket och han levde i en lycklig relation med sin fru. En relation som dock hade genomgått både kriser och separationer, men utmynnat i en stark och äkta närhet. Precis det som Jessica trodde att hon och Tommy skulle ha kunnat komma till om han inte gett upp. För det var så hon kände det insåg hon, att han gett upp och svikit henne. Svikit sin familj, istället för att kämpa för den. Och det blev även tydligt för henne att hon bar på en otrolig ilska inom sig.

Mot sina föräldrar som lättvindigt dragit iväg till Spanien och vinkat adios till sina enda barnbarn. Mot Anita som sålde ut personalens lojalitet och hennes egen vänskap för att tjäna några spänn extra. Mot de s k vännerna som försvunnit när hon och Tommy separerade, livrädda för att en singelkvinna skulle innebära att ormen kom in i paradiset. Men framförallt en ilska mot Tommy. För att han ensidigt beslöt att deras kärlek inte var värd att kämpa för och istället vände det ryggen.

Att få ur sig alla dessa känslor var som ett reningsbad och Jessica tyckte det var otroligt skönt att slippa fundera på om hennes ord kunde såra eller missupfattas. Allt var okej att säga och tycka, det gjorde inget att snoret rann och ögonen var röda. Anders fanns fortfarande kvar och lyssnade. Han hade inget behov att berätta sin egen historia utan var fullt nöjd med att lyssna på hennes. Och det var den medicin hon behövde för att kunna resa sig och hämta styrka.

Sedan kom han även med en del konkreta råd, som gjorde att vägen framåt blev klarare att se. Hennes beslut att flytta till Stockholm stod kvar, men istället för att köpa en bostad skulle hon leta efter ett andrahandsboende till dess att hon visste om det var hennes stad eller inte.

Jobbmässigt skulle hon dels dra i de kontakter hon hade, prata med leverantörer och kunder samt kollegor i branschen. Kanske det gav något eller inte, men hon skulle i alla fall ge det en chans. Dessutom fick hon tipset att skriva in sig hos olika rekryteringsföretag för att se vad det ledde. Men framförallt skulle hon börja studera! Äntligen ge sig tid att utbilda sig inom något hon alltid drömt om, men aldrig trodde hon skulle våga prova sig på. Om det sedan ledde till jobb spelade mindre roll, hon skulle i alla fall få prova på sin dröm!

Kapitel 16

Så fort Jessica kom hem drogs rödvinsflaskan fram. Ett stort glas försvann snabbt ned och hjärtklappningen avtog. Så ännu ett, men nu i ett något långsammare tempo. Äntligen kände Jessica hur hon fick kontroll över panikångesten. Men sedan tog hon sig samman, undan med vinaren och fram med telefonen.

Med en mor som använt flaskan som tillflykt undan verkligheten visste Jessica hur otroligt lätt det var att fastna i det. Det som hände härom kvällen var ett rent misstag och det skulle absolut inte upprepas. Samtidigt insåg hon att hon inte mådde riktigt okej och någon form av hjälp behövde hon. Terapi kändes inte riktigt som det var botmedlet. Hon hade kört sin sejour, dels under tonåren när hon balanserade på gränsen till matstörningar och dels efter separationen med Tommy. Nej, den här gången var det mer problemorienterat i faktiska situationer. Inte direkt hennes psyke som var i behov av hjälp. Hon behövde ett bollplank eller en mentor, någon att prata med som kunde komma med goda, handfasta råd. Därav telefonen.

Men sedan blev det blankt, för vem skulle hon ringa? Mor och far var inte direkt några stöttepelare, inte hennes partyväninnor heller. Tidigare hade hon alltid kunnat prata med Tommy eller Anita, men det kändes som en totalt omöjlig idé just nu. Då slog det henne, Anders! Den otroliga connection de hade haft, samtalet som hade flutit på utan några som helst hämningar men framförallt, äktheten. Hans djupa och uppriktiga intresse av henne som människa. Visserligen kände hon sig lite dum, för hon hade lovat att höra av sig för länge sedan. Å andra sidan verkade han inte vara den typen som hängde upp sig på småsaker, så utan fler grubblerier ringde hon upp.

- Anders
- Hej Anders, det är Jessica.
- Jessica! Äntligen, jag trodde aldrig Du skulle höra av Dig. Har varit på gång att ringa ett otal gånger, men Du vet hur det är.
- Visst, och det var ju jag som skulle ringa. Men det var lika illa här. Imorgon tänkte jag hela tiden och vips så hade tiden rusat förbi.
- Shit the same, Du ringer ju nu. Hur är det? Har Du kommit någon vart?
- Det är egentligen därför jag ringer. Rent konkret har jag svar på massor med saker. Men ändå är allt så totalt kaotiskt.
- Stackars vännen, något Du vill snacka om?
- Skojar Du? Just nu känns det som den enda jag kan prata med är Du. Har Du tid?
- Bättre än så! Jag är nästgårds så har Du tid och lust blir det middag ikväll.
- Allvarligt? Är Du här?
- Jepp, och faktum är att lyssnar Du av Din telefonsvarare så hör Du nog min middagsinbjudan.
- Seriöst? Nu skäms jag. Jag har totalt glömt att kolla den.
- Nå, middag eller?
- Are you kidding? Klart det blir middag.
- När och var, Du bestämmer och jag betalar.
- Skulle Du ta illa upp om vi åt middag hemma hos mig? Jag är inte direkt min bästa form så jag vill äta gott, dricka vin och böla som en gris.
- Självklart inte. Klart vi gör så. När ska jag komma och vart? Har Du vin hemma eller ska jag shoppa loss?

Detaljerna gjordes upp och Jessica kände en stor lättnad inom sig. Tänk att i vuxen ålder fått en storebror. En människa som helt utan egen vinning brydde sig om hur hon mådde, som hade ork och lust att ställa upp med handfasta råd och en axel att gråta mot. Så jävla skönt att det fanns inte. Visserligen skulle barnen vara hemma, men eftersom Anders var en vän och absolut inget annat kändes det helt lugnt. En tidig middag för kidsen och sedan kunde hon få lätta sitt hjärta.
Ett hjärta som var fyllt av sorgens efterdyningar, men där samtidigt längtan efter lycka började gro. Ett hjärta som var redo att ta steget ut i livet igen.