Kapitel 8

Måndag. Vädergudarna sket totalt i dagens innebörd utan vräkte på med fullt solsken. En underbart vacker vårdag som inte alls passade ihop med dagens ödesmättade betydelse. Jessica anlände till jobbet i gryningen med huvudet fullt av funderingar. Och någonstans ingrottad fanns där en ilska som började pyra. När sedan Anita dök upp fick den full fart och Jessica beslöt sig för att ta en konfrontation.

- Du får förlåta Anita, men jag bara måste fråga. Hur i helvete tänkte Du när Du sålde till slemhögarna? Och varför involverade Du inte mig?
- Du ska veta att det inte var ett lätt beslut att fatta.
- Det kan jag väl förstå, men varför tog Du det då? Du hade ju andra möjligheter.
- Menar Du TT Designs erbjudande?
- Bland annat. Annars hade Du kunnat erbjuda oss i personalen att köpa loss det.
- Jag tänkte på det men ville inte påtvinga er det ansvaret.
- Men det var väl inte direkt Din grej att avgöra eller?
- Nej, kanske inte. Men jag tänkte på ert bästa.
- Anita, för fan. Inte var det på vårt bästa. Då hade Du inte sålt av oss till vår värste konkurrent. Halva ligan kommer att stå utan jobb! Du fick väl bäst pröjs där eller hur?
- Jo visst, men det var inte bara pengarna.
- Nehej, och vad var det mer då? Som gjorde att det var värt att sälja ut personalen. Förråda vår vänskap?
- Vad då förråda vår vänskap? Vad menar Du med det?
- Hallå! Både Du och jag inser att jag kommer definitivt inte att få något jobb i den nya konstellationen. Och om jag mot förmodan skulle få det är det på helt andra premisser. Jag har slitit häcken av mig i 10 år, dragit in en hel del kunder och en jävla massa pengar. Jag trodde det betydde något för Dig.
- Nu är Du inte juste Jessica! Du har faktiskt haft en bra lön och en hel del förmåner också.
- Visst, absolut. Men samtidigt så har vi varit vänner. Du fanns där när jag skilde mig. Och jag fanns där för Dig när Lars lämnade Dig. Och så tar Du ett sånt här steg, som verkligen förändrar livet för mig utan att säga halvsju!
- Jag förstår att Du är besviken, men jag gjorde det som var bäst.
- Visst, men för vem. För Dig absolut. Men en rak fråga, varför just dem?
- Därför att jag fick bäst betalt helt enkelt. Och ett passivt delägarskap! Jag måste tänka på min framtid också.
- M a o så är det enbart pengar som räknas för Dig. Hoppas verkligen det var så mycket mer betalt att det var värt att förlora min respekt och vänskap för!

Jessica klampade ut med arga steg. Mer förbannad än innan, men samtidigt befriad. En ren ilska, utan bitterhet har en helt annan drivkraft. Stackars Linda i receptionen såg ut som hon skulle kissa på sig. Förmodligen hade hon hört vartenda ord. Men hon lovade i alla fall att vidarebefordra firma Slem & Slusk samtal till hennes mobil.

En helt vanlig måndag och hon skolkade från jobbet. Jessica körde planlöst runt och försökte komma på vad hon skulle hitta på. Att bara göra ingenting kändes alltför frustrerande, shopping lockade inte och inte träning heller. Så då återstod egentligen inget annat än ett planlöst körande. Hon bestämde sig att inte tänka på Tommys förslag förrän hon visste vad som gällde jobbmässigt. Först efter det skulle hon ta itu med de tankarna.

I sin planlösa körning hamnade hon plötsligt nere vid badet. I sitt undermedvetna hade hon förmodligen sökt sig till en kontemplativ plats, och en folktom badstrand var precis det. Hon satte sig nere vid stranden och lät ögonen vandra runt, samtidigt som tankarna stillade sig. Naturen hade alltid en lugnande effekt på Jessica.

I början av hennes och Tommys äktenskap hade de alltid seglat på somrarna. Först i en lånad båt och senare i en egen. Efter en ihärdig jakt och hårt arbete hade de hittat en gammal Wasa båt som de renoverat. Den blev deras hem under de första 4 åren av äktenskapet. De hade försökt segla med tvillingarna, men det hade inte fungerat. Eller rättare sagt hade Jessica inte fixat det. Hönsmamman i henne hade bara oroat sig och charmen med seglingen hade bedarrat. Förmodligen var det även början till äktenskapets upphällning.

Egentligen hade Jessica aldrig riktigt förstått varför de glidit ifrån varandra. Eller att Tommy var så missnöjd med deras liv som han var. I hennes ögon hade allt varit som vanligt, när han plötsligt en dag hade kommit hem och begärt skilsmässa. Ingen tredje part var involverad utan han hade helt enkelt insett att kärleken var slut. Inte hennes, men hans. Jessicas bönanden om äktenskapsrådgivning, kärlekssemester och en andra chans föll för döva ögon. Och det var slut. Oåterkalleligen.

Det året som gått hade varit det jävligaste i hennes liv. Först kom sorgen, när hon bet ihop på dagarna för barnens skull och grät nätterna igenom. Sedan ilskan, som hon dolde genom att hysteriskt träna och alltid vara aktiv. Den följdes av tomheten, insikten av att livet aldrig mer skulle bli detsamma. Att hon nu var ensamstående mamma. Utan sin bästa vän och partner vid sin sida. Ett faktum som hon fortfarande kämpade med att acceptera.

Hon rycktes tillbaka till verkligheten när mobilen ringde och hjärtat började rusa. Och visst var det hennes eventuella framtida arbetsgivare i luren. Som efter lite vardaglig small talk frågade om hon hade funderat något.

- Ursäkta, men vad menar Du? Funderat på vad? Det var ni som skulle återkomma till mig om jag förstod saken rätt.
- Jo visst var det så vi sa men jag tänkte att Du kanske ändå hade funderat.
- Inte direkt. Jag försöker undvika att binda upp mig vid något innan jag vet vad jag har att ta ställning till. Ni skulle återkomma med ett konkret förslag, när ni har gjort det kommer jag börja fundera.
- Okej, då förstår jag. Nu är det som så att vi är väl inte riktigt färdiga. Den här processen tar tid.
- Visst, men jag säger som jag sa förut. Med tanke på min nyckelposition i DC så är jag övertygad om att ni redan har konkreta planer för mig. Det som återstår är att involvera mig i dem.
- Jag kan förstå att Du har bråttom. Det har jag all respekt för, men samtidigt måste Du förstå vår sits.
- Ärligt? Nej, det måste jag inte. Ni har köpt ett bolag. I det bolaget har jag en nyckelposition. Min roll i den framtida företaget hade ni klar för er i samma ögonblick ni beslöt er för att köpa bolaget. Så jag föreslår att ni informerar mig nu eller så överlåter jag åt facket att driva frågan åt mig. Det är möjligt att ni har tid att vänta, men jag har det inte.

Det tog tydligen skruv, för äntligen fick hon den information hon eftersträvat. Och mycket riktigt, inte fasiken ville de ha med henne i bolaget. Samtidigt förstod de att de inte kunde focka henne. Någon väl initierad person hade skräddarsytt ett förslag som var omöjligt för henne att acceptera. Ett förslag som i korthet gick ut på att hon skulle arbeta sin deltid men att den var tvungen att förläggas jämn över veckans alla dagar. Och mellan ordinarie arbetstid, dvs mellan 09.00 och 18.00. Ingen möjlighet till flex och att lunchen inte fick räknas som arbetstid.

Hennes nya tjänst skulle bli business coordinator, för de nordiska bolagen. Med 3 chefer mellan sig själv och VD. M a o inget som helst eget ansvar what so ever.Titeln i sig lät otroligt fin på pappret, men i praktiken innebar ett evigt resande mellan kontoren. Och noll i kundkontakt. Visserligen en högre lön, men i realiteten ett avsevärt sämre jobb rent yrkesmässigt. För att inte tala om arbetstiden, som omöjliggjorde delad vårdnad på de villkor som hon hade idag.

Men nu var det i alla fall ute i öppen dager. Nu skulle hon bara komma med ett motbud. För under inga som helst villkor kunde Jessica ställa upp på deras förslag. No way.