Kapitel 29

De närmsta veckorna rusade iväg, tack vare alla saker som skulle fixas. Och tur var väl det, för det lämnade ytterst lite utrymme för Jessica och Tommy att verkligen sätta sig ned och prata igenom situationen. Visst behövde de prata, men båda två behövde främst smälta vad den nya graviditeten innebar. Hur Tommy tog det visste inte Jessica, men hon började själv få en viss distans till det hela.

Självklart var det apjobbigt, allt annat hade varit lögn. Men samtidigt kunde hon också se att det fanns ingen anledning att vara förbannad på Tommy. När han inlett sin relation med Lena så var han faktiskt singel. Stämningen mellan honom och Jessica hade då varit ganska neutral så självklart stod det honom fritt att träffa någon. Att sedan Lena valt att behålla barnet efter det att de avslutat sin relation kunde hon inte lasta Tommy för. Men visst tusan gjorde de saker och ting mer komplicerade.

Jessica hade med glädje tillbringat sina nätter i gästrummet, även om hennes längtan efter Tommy fanns kvar. Samtidigt kände hon att vad de behövde var inte den fysiska närheten för den visste de att de klarade av. Vad de behövde komma underfund med var om de kunde fungera i vardagen. Och om de överhuvudtaget ville det? För Tommys del fanns det ju ännu mer att tänka på, men hon var inte ens säker på sin egen vilja i det här sammanhanget.

Så var det äntligen dags. Flyttbussen hade rullat in och fyllts med Tommys bohag. Jessicas fanns redan på plats i Stockholm, i väntan på att få att 2:a hands lägenheten skulle bli ledig. Även i Stockholm skulle de bo tillsammans över sommaren, eftersom Jessica fick tillträde först i augusti. Så nog skulle de få tid att prata om framtiden. Speciellt som de bestämt för att tillbringa semestern i Stockholm båda två, med att lära känna staden och låta kidsen acklimatisera sig.

Sista kvällen i hemstaden tillbringades på restaurang, där hela den gemensamma vänkretsen ställde upp mangrannt. Det kändes nästan som förr om åren, när de firat bemärkelsedagar ihop. Jessica och Tommy som värdpar, med vännerna runt omkring. Tydligen kände alla likadant, för i avskedstalen räknades de fortfarande som ett gift par. Något som de trivdes med båda två, för mitt i allt sorlet möttes deras blickar och känslan fanns där än. Åtrån som alltid, men även något djupare. Något som kändes som mer beständigt och mognare, om än blandat med en sorg.

Då i den stunden kände Jessica att det var värt att satsa på. Att hennes och Tommys förhållande inte alls var över. Utan att framtiden skulle ha något att erbjuda dem, tillsammans. Exakt hur visste hon inte, men hon kände sig trygg i känslan. Att deras kärlek för varandra fanns kvar. Trots allt.