Kapitel 28

Snacka om att komma tillbaka till verkligheten. Och hur skulle hon ta sig igenom de närmsta veckorna? De hade bestämt att de skulle bo tillsammans till dess att flyttlasset gick strax före midsommar. Huset var sålt och Tommys lägenhet stor nog. Hon skulle få husera på kontoret, men Jessica hade haft en stilla förhoppning av att det skulle ändras. Men nu visste hon varken ut eller in.

Visst hade alltid tanken funnits där, att Tommy skulle hitta någon annan. Men hon hade aldrig någonsin tänkt tanken att han skulle få fler barn. Naivt visst, men det hade aldrig slagit henne in. Han var en helt otrolig pappa till Oskar och Matilda, men att han skulle kunna bli det till något annat barn fanns bara inte. Tydligen hade hon haft tvärfel även i detta scenario. Och det sved. Det gjorde ont och hon var rent ut sagt förbannad. Men värst var kanske insikten i att hon och Tommy verkligen var över. Det mellanspel de haft innan hennes USA trip var tydligen just det. Ett mellanspel. Fast hon hade ändå haft känslan och förhoppning att det hade inneburit ett steg mot något nytt. Något som skulle innebära en framtid för dem bägge.

Jessica hade tusen och en frågor, men nu började kidsen vakna till liv och det fanns inte en chans att fortsätta samtalet. Föresten ville hon nog inte det heller, för hon var alldeles för labil just nu. Risken fanns att hon skulle kasta ur sig vad som helst för att såra Tommy, vilket inte direkt var produktivt. Tvärsom får man väl kalla det destruktiv, om än förståeligt.

Väl hemma bar Tommy upp väskorna, medan hon tog med sig ungarna ned till pizzerian. Hon hade ätit otroligt gott och exotiskt i NY, men konstigt nog hade hon längtat efter en tvättäkta svensk Cappriciosa! Hon var nog inte så kultiverad trots allt. I väntan på Tommy beställde de och småpratade.

- Hur har ni haft nu då när jag var borta? Jag har längtat så otroligt mycket efter er. Fick ni korten?
- Vi har gått i skolan. Och så har vi lekt. Men vi har inte bråkat. Inte så mycket i alla fall.
- Men fick ni korten då?
- Tror det. Vi fick något kort med ett högt hus som pappa sa var världens största hus.
- Det är Empire State Building och det ligger i New York. Jag var uppe i det samma dag som jag skickade kortet.
- Häftigt. Gick Du upp för trapporna?
- Nej gubben, det är alldeles för många trappor. Det fanns hiss och det kändes som att åka racerbil, fast uppåt.
- Mamma, vet Du att vi ska få ett syskon föresten?
- Visste ni det? Pappa berättade det just för mig i bilen, när ni sov.
- Men mamma, varför måste pappa skaffa fler barn för? Han har ju oss.
- Jo älsklingar, jag vet. Men ibland är det inte alltid man kan planera sådant.
- Men vadå, om man inte vill ha barn behöver man ju inte skaffa det.
- Nej i och för sig inte. Men tjejen som pappa träffade hon ville ha barn. Och då blev det ett barn.
- Men om pappa inte vill så behöver han ju inte vara pappa till det barnet! Han kan säga nej så får hon ha barnet själv!
- Det fungerar inte riktigt så gumman. Och föresten så kanske pappa vill ha det barnet också. Jag menar, han älskar ju er massor och han är jätteduktigt med barn. Han gillar barn så då kanske han vill ha ännu fler.
- Men om han nu måste ha fler kan han väl skaffa dem med Dig mamma!

Den tanken hade även slagit Jessica och hon hade rest till New York med förhoppning att hon var gravid. Men tyvärr inte. Och nu skulle Tommy bilda familj med en ny kvinna. Plötsligt slogs hon av insikten att det kanske var därför hela det här Stockholms äventyret hade kommit till! För den andra kvinnans skull. Och hennes egen framtid i Stockholm kändes allt annat än ljus.