Kapitel 9

Efter den starten på veckan och med alla de tankar som pockade på uppmärksamhet bestämde sig Jessica för seriös skolkning. Hon sjukskrev sig hela veckan utan någon som helst ångest. Förmodligen förstod Anita varför, men hon sa inte pip utan önskade henne bättring med en ganska neutral och avmätt röst. Det var tydligt att deras vänskap inte var så stark i motgång som hon hade trott.

Jessica skrotade runt i huset hela dagen utan att göra något som helst vettigt. Lite allmännt plockande, sängbäddning och sedan var det soffan som gällde. Fördragna gardiner och snyftfilmer på TV passade hennes humör perfekt. Hon hade t o m stängt av mobilen! Förmodligen första gången sedan hon skaffade den. Ytterligare en av de saker Tommy hade irriterat sig på, att hon alltid var tillgängligt oavsett om det var helg eller semester.

Bestämt tryckte hon undan tankarna på Tommy, masade sig ut i köket och fixade lite lunch. Sedan var det dags, att tänka och planera. Hitta en strategi för framtiden. Just hennes sätt att bena upp problematiken och hitta handlingsplaner var Jessicas största styrka, men normalt använde hon den aldrig i privatlivet. Förmodligen var det helt schizat för en utomstående för Jobb Jessica var en effektiv, ordentligt och hade örnkoll på prylar. Privat Jessica däremot var en slarva, glömde födelsedagar och tvättade rött med vitt på 90 grader. Och det var Privat Jessica Tommy hade varit gift med. Men det var Jobb Jessica han tröttnat på. Förmodligen.

Förenklade man det hela fanns det egentligen bara 2 problemområden, Tommys flytt och hennes jobb. Tommys flytt kunde hon inte påverka, bara hennes eget sätt att förhålla sig till det. Och det i sin tur hängde samman med vad hon skulle göra med sitt eget jobb. Kunde hon tänka sig att jobba med slemmisarna? Och på de premisser de satt upp? Definitivt inte. Å andra sidan ville de inte heller ha henne där, därav de hårda villkoren. M a o fanns det klart underlag för förhandlingar. Att få dem att lösa ut henne till högsta möjliga pris. Alternativet var att gå dit och straffa ut sig, men det skulle hon förmodligen inte klara av.

Jessica hade ringt och rådfrågat facket som tolkade det på samma sätt. Visst vore det smartaste att gå dit och skrämma skiten ur dem. Kunde hon få dem att tro att hon var villig att jobba där skulle de garanterat erbjuda henne någonstans mellan 12 - 24 månader i avgångsvederlag. En fin liten summa! Men skulle hon palla det? Ingen av hennes tidigare arbetskamrater kvar, och alla hennes kunder överflyttade till andra projektledare? Utan att ha en partner som peppade och stöttade på hemmafronten? Förmodligen skulle hon det, men till vilket pris?

Det var inte värt det. Inte för alla pengar i världen kunde hon tänka sig att komma i närheten av det svarta hål hon parkerat sig i efter skilsmässan. Så då återstod bara en sak, att hitta rätt läge för avgångsvederlaget. Förmodligen var det bästa att spela med öppna kort. Om de sa upp henne hade hon rätt till 24 månaders avgångsvederlag, men då hade hon å andra sidan arbetsplikt under tiden. Vilket de kunde utnyttja till att parkera henne på deras lagerterminal ute i tjottahejti om de ville. Och då var det i princip omöjligt att hitta nytt jobb, dels p g a ryktet snabbt spred sig i branchen och dels för att hon mentalt skulle bli helt knäckt.

Efter att ha tänkt igenom alla möjliga scenarion stod handlingsplanen ganska klar för henne och hon tog tjuren vid hornen direkt. Turligen nog var direktör Storslem inne.

- Jag har tänkt igenom det vi talade om igår och kommit fram till ett beslut. Eller ett förslag kanske jag ska säga.
- Jaså, jaha. Låt höra.
- Om vi ska tala öppenhjärtligt så vill ni definitivt inte ha med mig i den nya konstellationen. Och jag vill garanterat inne vara med. Däremot har ni inte lust att lösa ut mig med 2 årslöner.
- Nu tycker jag nog att Du förutsätter lite väl mycket. Klart vi vill ha Dig med, annars hade vi inte erbjudit Dig jobbet som coordinator.
- Många saker är jag, men inte dum. Både Du och jag vet hur det ligger till och vi kommer förmodligen snabbare fram till en överenskommelse om vi är öppna mot varandra.
- Jessica, jag tror nog att Du missuppfattat saker och ting.
- Jaså, hur då? Förklara för mig i så fall varför en projektledare som omsätter närmare 20 miljoner på egen hand helt plötsligt fråntas allt kundansvar? Varför en av de bäst renommerade projektledarna i branschen ska omplaceras? Var finns logiken i det? Framförallt när ni redan har en eminent business coordinator och jag i praktiken enbart blir hans assistent.
- Vad vill Du att jag ska säga?
- Du behöver inte säga någonting mer än sanningen. Så att vi kan hitta en deal som både Du och jag är nöjda med.
- Och vad skulle Du vilja ha då?
- Mitt förslag är 18 månaders avgångsvederlag, utan arbetsplikt. Samt att jag under den tiden behåller tjänstebilen och mobilen. Och att jag har rätt till att få ut innestående komp, bonus och semester i reda pengar.
- Det var inte direkt ett billigt förslag Du har att komma med. Varför skulle jag gå med på det?
- För att Du kommer billigare undan än om Du säger upp mig. Samt att Du slipper ha mig där.
- Fast å andra sidan, då får jag ju i alla fall ut något för det jag betalar.
- Det får Du nu med. Du får min tystnad och min lojalitet på såtillvida att jag kommer inte börja jobba för någon konkurrent eller starta eget här i stan.
- Du måste förstå att jag kan inte ta ställning själv till det här. Det är något som ledningen måste ta ställning till.
- Vet Du, det är veritabelt skitsnack! Det är Du som bestämmer och ledningen går helt i Dina ledband. Men visst, tänk Du på saken men jag vill ha svar den här veckan.
- Jag återkommer. Innan veckan är slut.

Nu var tärningen kastad, bollen i rullning och alla andra klyschor man kan tänka sig. Inget mer att göra förrän hon fick hans svar. Stolt som fan var hon, att hon tordats och inte backat undan. Känt sitt värde och visat det. Nu skulle här firas. Trots att det var tisdag och allt. En kväll på krogen med vin och god mat. Och om allt ville sig väl så kanske ett litet slentrianragg som extra belöning.