Kapitel 14

Kidsen hade tillbringat en orolig dag i skolan, och strax efter lunch kunde de inte stå emot. En påhittad huvudvärk och en snäll bror som eskort avslutade dagen och så även föräldrarnas omfamning. Efter några tvekande sekunder kastade sig ungarna sig i sängen och överöste Jessica med frågor. De hade uppenbarligen varit vettskrämda och det dåliga samvetet kom över henne igen.

Hon förklarade lugnt och tydligt att hon varit ledsen, druckit lite för mycket vin och sedan sovit så tungt att hon inte hört någonting. Jessica berömde dem även för att de varit så kloka att de ringt Tommy, för hon kunde ju ha varit sjuk och behövt hjälp. Avslutningsvis lovade hon att det aldrig skulle inträffa igen. Det verkade lugna dem och de avlägsnade sig för ett mellamål i köket.

Tommy såg ut som han helst skulle försvinna upp i världsrymden, för att slippa konfronteras med situationen. Jessica själv kände sig både generad och upphetsad, men visste absolut inte hur hon skulle hantera situationen. Egentligen ganska patetiskt, de hade ju för i herrans namn varit gifta i evigheters evighet. Och kände varandra utan och innan. Varför kändes det då som en helt ny man som stod i hennes sovrum?

Efter lite harklande och hummande räddades han av mobiltelefonen. Ett kort samtal som uppenbarligen var viktigt, för han kastade ur sig ett kort "jag ringer sedan" och lämnade sedan huset.

Själv tog sig Jessica in i badrummet på skakiga ben. Verkligheten hade gått upp för henne. Hon hade varit nära döden inatt! Och hur fasiken blev det så? Var det hennes undermedvetna eller var det en olycka?

Jessica tog sig igenom dagen med hjälp av sin mamma rutin och fri video på schemat, samt hämtpizza som pricken över i:et. Oskar och Matilda hade åtgått till sina vanliga glada, trygga personligheter. Nattning utan några som helst undertoner eller oro, och så var kvällen hennes i all ensamhet.

Ett tag funderade hon på att ringa Tommy för att pejla in vad dagens sammandrabbning egentligen innebar, men insåg att hon garanterat inte skulle få något svar. Och vis av erfarenheter var hennes egen undran att föredra kontra hans undvikande svar. Eller än värre, hans förnekande.

Hon tvingade bort Tommy med ren och skär viljestyrka, försökte istället frammana gårdagen. Hur hon mått, vad hon tänkt på, om hon själv hade framkallat misstaget. Insåg ganska snart att hon inte hade en jäkla aning. Ju mer hon funderade på det, desto mer fix blev idéen och hon behövde någon att prata med. Men vem ringer man strax före midnatt och frågar om man är en latent självmordskandidat?

Efter en del surfande på nätet dök en tanke upp, jourhavande medmänniska! Sagt och gjort, den närmsta timmen tillbringade hon med en fullständigt okänd gotländsk kvinna som lyssnade och kom med närgångna frågor utan att det kändes hotfullt. Och när Jessica fått ur sig allt, så kom hon med en hel del goda råd. Men framförallt en tröst, hon upplevde inte Jessica som en självmordskandidat. Snarare som en hårt pressad och stressad person som inte riktigt kunde sätta gränserna, vare sig för sig själv eller andra.

Med en känsla av lättnad kunde Jessica lägga sig, för en lång och tung sömn helt utan tillsatser. Det blev även en drömlös sådan och hon vaknade stärkt, med en känsla av att idag skulle hon komma fram till en del svar. Idag skulle en del av hennes framtid utkristallisera sig. Och hon såg fram emot det med spänning.