Kapitel 11

Framtiden började klarna för Jessica. Inte i detalj, men i alla fall i stora drag. Nu hade det uppenbarat sig en möjlighet att förändra sitt liv, i den riktning hon själv ville. Och fan om hon skulle skutta tillbaka i det gamla ekorrhjulet. Nej, nu skulle hon gå på magkänslan och försöka ta tag i sina drömmar. Gällde bara att hitta orken och tilliten.

Det gångna året hade varit tufft. Att svänga om från lyckligt gift till ensamstående med delad vårdnad var inte det enklaste. Men det tuffaste hade ändå varit att återhämta sig från chocken, att hon varit så totalt blind att hon inte märkt vad som var på gång. Jessica hade levt i en lycklig kokong, där familjen var det viktigaste. Visst hade jobbet tagit mycket tid, men samtidigt hade Tommy verkat tillfreds med att vara den som tog hand om ruljansen hemma.

De kom från två olika världar, men Jessica tyckte att de lyckats bygga sin egen värld på ett bra sätt som tillvaratog deras goda egenskaper. Tommys bakgrund var mer vad man kallade arbetarklass. Han hade hoppat av skolan efter nian, pluggat lite på komvux och skaffat sig en yrkesutbildning genom att gå som lärling hos en målare. Jessicas föräldrar var båda av den traditionella tjänsemanna typen, pappa ingenjör och mamma lärare.

Hos Tommy åt man framför TVn på söndagar, och helst något från den lokala korvkiosken medan det i Jessicas föräldrahem serverades stek och linneservetter. Det hade orsakat en del kulturella krockar, men i det stora hela hade allt flytit på bra. Deras förhållande hade startat i mogen ålder, när de båda hade var sin lång relation bakom sig. En flirt på semesterresan hade utvecklats till en djup och äkta kärlek, som befästes genom bröllop strax före Tommys 30 års dag. Och så hade det rullat på.

Barnen anmälde sin ankomst efter några års äktenskap och hus införskaffades. Större bil och ny bekantskapskrets. Allt "by the book", så även en hund som dock fick återlämnas p g a allergi. Jessica var hemma tvillingarnas första år, och sedan övertog Tommy hushållet medan hon satsade på karriären. Egentligen inte så mycket för jobbet i sig som det faktum att hennes lön var nästintill dubbelt så hög. Samt de förmåner hon fick tillsammans med en saftig bonus.

Jessica hade aldrig känt att Tommys manlighet blev knäckt, tvärsom brukade han skryta om sin förmånliga situation för vänner och bekanta. Det han retade sig på var väl hennes slarvighet, att glömma barnens skoluppvisningar, presenter till barnkalasen osv. Men samtidigt hade hon tusen detaljer att hålla reda på i jobbet, så när hon kom hem kopplade hon bort allt vad plikter hette. Och tyvärr blev det en del annat som försvann på vägen.

Enligt Tommy så var det inte hennes jobb i sig som var problemet. Utan det faktum att hon inte verkade behöva honom. Inte som man och inte heller som vän, utan enbart som pappa till sina barn. Och förmodligen hade han en poäng där, hon hade tagit honom för given. Skulle hon vara riktigt ärlig hade hon både en och annan gång tänkt att Tommy var lyckligt lottad som hade en fru som hon. Däremot var det sällan hon tänkte tvärs om. Och nu var det för sent.

Tommy hade vandrat vidare, tagit tag i sitt jobb och vidarutbildat sig till dekorationsmålare. Och nu var han på väg till Stockholm! Ett nytt liv med nya möjligheter, och med sig ville han ta barnen.

Samtidigt var hon utan jobb men med ekonomin tryggad de närmsta åren. Och brännmärkt på arbetsmarknaden i deras lilla fiskdamm. Så alternativen var egentligen bara två, Göteborg eller Stockholm. Den ena staden så god som någon. Ingen släkt som höll henne kvar, sedan hennes föräldrar slagit ned bopålarna i Marbella. Även vännerna hade till stor del försvunnit, för när ett par separerar så verkar vännerna bli en del av detta. De hon umgicks med i dagsläget var till stor del nya bekantskaper som hon skaffat det senaste året, samt en del jobbarkompisar.

Visst var beslutet taget. Absolut. Friskt vågat, hälften vunnet. Stockholm, here I come!